Idag såg jag honom, han hade som vanligt på sig sin blåa träningsoverall, men magen som brukade göra träningsoverallen utfylld fanns inte kvar, han verkade själv lyckats gå ner en hel del i vikt, kanske har hans morötter äntligen hjälpt honom? Ialla fall så stod han och rev runt bland osten vid osthyllorna på maxi. Jag gick först på andra sidan, men när jag såg honom så sprang jag runt och "låtsades" välja ost jag också. Jag kände mig sjukt snygg i dag i min nya päls, leggings och shorts, dessutom hade jag stövlar och HÖGA klackar. Jag VILLE verkligen att han skulle se mig, se vilken kalaspingla jag blivit, inte tack vare honom, utan tack vare migsjälv. Han såg mig, för han hälsade, och gud vad jag hoppas att han verkligen kunde placera mig som den där tjocka, envisa högstadieeleven.
I alla fall när jag gick högstadiet så stod han alltid med magen som hängde fram och spände ut hans träningsoverall, han knaprade alltid morötter och delade ut order vad alla skulle göra; "nu springer ni 10 varv runt fotbollsplanen som uppvärmning" hette det ofta, samtidigt som han själv stod kvar på plats med solen som blänkte och speglade sig i flinten.
Jag som den envisa, argbiggan jag är ställde så klart inte upp på detta nonchalanta beteende, så jag ställde mig på tvären, vilket resulterade i en arg Tomas och ett IG i betyget. Efter diverse möten på skolan lyckades vi (mamma, min klassföreståndare och jag) övertyga honom om att alla kan, efter sin egen förmåga, men alla kanske inte är skapta för att springa tio varv. Han var helt enkelt tvungen att tänka om gymnastikmässigt och jag fick till slut ett G.
Jag blev lite knäsvag när han sa "hej" idag. Jag hälsade glatt tillbaka och sprang bort till Marko och berättade allt.
Nu kanske ni tror att jag inte tycker om Tomas, och sanningen är nog att jag hade lite svårt för hans pedagogik, men jag respekterar honom, och tillslut kunde ju han ändå inse att det låg brister i hans undervisning, och det var nog jobbigt för honom att ändra på sig, men nyttigt likväl.
7 kommentarer:
Hejsan!
Hittade precis denna blogg och har en liten fråga som handlar efter operationen.. Blev det så för dig att du fick massa "lös hud" pga all viktnedgång eller klarade du dig undan det?
Hej!
Som du kanske sett på bilderna var jag väldigt stor, vilket resulterar i en del lös hud. Inte så mycket som det kunde ha blivit, men en del. värst är det på överarmarna och magen, men jag har faktiskt tänkt att operera bort det så småning om för jag vill inte ha så mycket lös hud. Magen är väl bäst att ta efter man fött barn antar jag.
Mvh Sofie
okej! för jag funderar nämligen på att göra en likadan operation, men oroar mig då över den huden som blir kvar. antar att inte ens träning eller sådant hjälper till sånt? utan att det just då är operationer igen som gäller.
fast det kanske är värt det? :)
träning hjälper nog en hel del. men det är nog väldigt individuellt hur mycket hud man får.
Absolut är det värt det! jag skulle aldrig ha operationen ogjord. Även om man får hud över så mår man så mycket bättre =)
Kunde nästan tänka mig det :) att det ändå är värt det!
Har en bokad tid hos vårdcentralen nu om en vecka ungefär. får se vad dom säger då. eller hade du gått via en privat läkare?
Nej jag har gått via vårdcentralen jag också. Jag har inte så mycket pengar att jag har råd att gå via en privat läkare, men jag har en kompis som gjorde det, och hon fick sin operation mycket fortare såklart, men då betalade hon själv. har man pengarna kan det säkert vara värt det.
Om du vill kan du adda mig på msn sassi_sasso@hotmail. Om du har fler frågor och så :)
kan eventuellt bli fler frågor framöver :) jag sparar din mail iaf så lägger jag till dig om det blir aktuellt! :) tack så mkt iaf :D
Skicka en kommentar