Ny mage - nytt liv..

Jahapp då är man hemma igen. Eller jag kom hem redan igår, men var väldigt trött efter mammas och mitt äventyr till apotek och affär så jag la mig på soffan.
Operationen gick över förväntan och jag skrevs ut en dag tidigare än vad som var planerat.

Allt det där som jag varit nervös för gick bra. När de satte kateter var jag så nervös så benen skakade på mig, men det gick bra och gjorde inte alls ont. Däremot höll jag på att bryta ihop i tisdagskväll när jag ville ha väck katetern och de bara sa att de skulle ta den på morgonen. Jag hade fått för mig att den satt konstigt och gjorde ont, men tyvärr kan man inte ta den på kvällen, då hade jag förmodligen kissat ner mig på natten eftersom jag fortfarande hade dropp..
När sjuksköterskorna lämnade rummet så började jag storgråta där i min ensamhet (jag tror att tjejen jag delade rum med sov).. De kom som tur var kl 6 på onsdagsmorgonen och tog bort både kateter och dropp.
Jag förstår ju nu i efterhand att de inte gjorde så för att vara elaka mot mig, men efter operationen var jag antagligen lite känsligare än normalt (det är jag som gråter till extreme home makeover i vanliga fall).

Det där andra som jag var orolig för.. EKG gick också väldigt bra. När man väl kom in på operationssalen så var det kanske 6-7 människor som sprang runt mig och satte fast slangar och saker som just de hade ansvaret för. Så det kändes väldigt naturligt när de skulle sätta fast EKG-plattorna.

Sen sövde de mig straxt efter 8 och eksakt 2 sekunder senare vaknade jag och kl var lite över 12. Jag fick nått smärtstillande där när jag vaknade. Jag frågade efter mamma och fick prata med henne en sväng i telefonen. Jag somnade om. När 2 sekunder till hade gått var klockan halv 2 och jag ställde mig upp för första gången..

Alla doktorer och sjuksystrar var jättesöta och snälla hela tiden.. och jag kände mig mycket väl omhändertagen. Lite synd att min privata sjuksyster Marko inte kommer hem förrän på söndag och bäddar min säng ^^

Det var lite grann om mina senaste dagar. Nu är jag som sagt hemma och har börjat den största kampen.. :)

Utvärdering.

Jaha då är det kanske dags för en liten utvärdering av den här modifast tiden.
Som säkert alla har förstått har det varit extremt jobbigt, men det har ändå varit väldigt skönt. Idag slutade vågen på 125.5 kg, vilket är exakt 10 kg ifrån vad jag började med. Det gick väldigt fort de första 5-6 dagarna med vikten, men sen avtog det och de sista 5 kg tog tid. Jag är nöjd över att jag nådde mitt första mål på 125 kg. Tyvärr är jag inte nere på 114 än, men bara måndagen kommer så är nog det snabbt avklarat.

Nervositeten har lagt sig väldigt mycket, det enda jag är nervös över nu är sånna där skit grejer som egentligen inte har något med min operation att göra. Tillexempel kateter.. det kommer de sätta in när man är livs levande vaken. De kan inte göra det när man är sövd, nej det ska göras innan. Fy det kommer göra så ont!!
Det andra jag är orolig över är att de kommer sätta EKG på mig innan jag sövs. och då är man naken och visar tuttarna inför alla på operation. Nog för att jag förstår att alla ser mig naken när man är sövd, men det är så kränkande sådär innan.
Det tredje och sista jag är nervös för är alla dessa sprutor och nålstick. Jag är enormt spruträdd och de kommer säkert sticka mig ett antal ggr.

Jag kan även erkänna att jag är lite nervös för att komma dit och de ber mig åka hem igen av olika anledningar. Då skulle jag fan bli knäckt.

Själva operationen kommer gå som en dans, det är jag säker på! och på tisdag kommer jag få soppa som inte är modifast. YAY!!

Vi hörs av när jag kommer hem igen. Möjligt att jag kanske tittar in i morgon och lägger in en bild på mig som jag ser ut nu 10 kg lättare.

Tjenis..

flygande fjärilar..

Det är fredag idag.
Jag har fjärilar i magen.
I övermorgon åker jag in på sjukhuset. Skulle vilja ha med mig datorn dit, men det står "inga värdesaker" på min kallelse, och jag kan tänka mig att de tycker att min skitdator är en värdesak.. :(
I kg som jag gått ner hittils så är det lite drygt 9 kg om jag är naken. Det har varit tufft. Men snart så sker det...snart...
Tack till alla som stöttar mig i det här, det är underbart att ha er!!

Jag hoppas jag blir erbjuden lite terapi. Jag har visserligen en hel del aning om varför det blev så här med mig, varför just jag blev beroende av mat och socker, men jag är ju ingen psykolog så jag kan ju inte veta. Jag har hört många skräckberättelser om folk som gjort operationen och sen struntat i att ta reda på orsaken så har de blivit beroende av något annat, exempelvis alkohol. Jag vill verkligen inte ha ett ytterligare beroende så jag ska fråga om det där med terapi.