Utvärdering.

Jaha då är det kanske dags för en liten utvärdering av den här modifast tiden.
Som säkert alla har förstått har det varit extremt jobbigt, men det har ändå varit väldigt skönt. Idag slutade vågen på 125.5 kg, vilket är exakt 10 kg ifrån vad jag började med. Det gick väldigt fort de första 5-6 dagarna med vikten, men sen avtog det och de sista 5 kg tog tid. Jag är nöjd över att jag nådde mitt första mål på 125 kg. Tyvärr är jag inte nere på 114 än, men bara måndagen kommer så är nog det snabbt avklarat.

Nervositeten har lagt sig väldigt mycket, det enda jag är nervös över nu är sånna där skit grejer som egentligen inte har något med min operation att göra. Tillexempel kateter.. det kommer de sätta in när man är livs levande vaken. De kan inte göra det när man är sövd, nej det ska göras innan. Fy det kommer göra så ont!!
Det andra jag är orolig över är att de kommer sätta EKG på mig innan jag sövs. och då är man naken och visar tuttarna inför alla på operation. Nog för att jag förstår att alla ser mig naken när man är sövd, men det är så kränkande sådär innan.
Det tredje och sista jag är nervös för är alla dessa sprutor och nålstick. Jag är enormt spruträdd och de kommer säkert sticka mig ett antal ggr.

Jag kan även erkänna att jag är lite nervös för att komma dit och de ber mig åka hem igen av olika anledningar. Då skulle jag fan bli knäckt.

Själva operationen kommer gå som en dans, det är jag säker på! och på tisdag kommer jag få soppa som inte är modifast. YAY!!

Vi hörs av när jag kommer hem igen. Möjligt att jag kanske tittar in i morgon och lägger in en bild på mig som jag ser ut nu 10 kg lättare.

Tjenis..

SOFIE

Kommer ni ihåg när ni var små? när man hittade på ord (bara bra ord såklart) på bokstäverna i sitt namn.
min såg ofta ut så här:


S söt
O otrolig
F fin
I intelligent
E ENVIS

Och det där ENVIS har jag fått drass med i hela mitt liv. och inte alla gånger positivt ENVIS, många gånger envis som en åsna fast alla andra har rätt.
Nu däremot är jag envis som en åsna till min fördel. för om en vecka ligger jag på sjukhuset, och är förmodligen jävligt nervös. :)

Dag 17

Det är som vanligt, vissa dagar går bra, andra inte. Det känns skönt att veta att jag har så mycket stöd överallt. Det är det som gör att jag klarar av det här. För fatta.. Jag har snart klarat det. Visst har jag fuskat - det skulle ni också göra. Men jag har inte fuskat några mängder.. Jag är endå jäkligt stolt att jag är här. För det är endå jag, jag som envisades med att äta choklad på varje rast på gymnasiet, jag kallade det visserligen inte choklad, för mig var det piklad, och hoppet om att om jag kallade det något annat skulle både socker och fett vara borta ur produkten. Nu är ju inte jag dum i huvet, jag VET och VISSTE då att så inte var fallet, men det var endå en liten tröst om att jag faktiskt fick äta bara det var Piklad.
Det är också en sensation att jag klarat av detta med tanke på att det i min dagbok (min allra första dagbok) sen lågstadiet bara handlar om vad jag ätit, vad jag glömt äta och vad min bror tagit från mig så att jag inte kan äta (godis). Det är helt sjukt att mitt beroende började redan där, om inte tidigare. Det var inte som vanliga barn "åh jag längtar till min födelsedag för då får jag paket" för mig var det snarare "åh jag längtar till min födelsedag för då får jag äta glasstårta och bullar"
Jag trode jag var ett hopplöst fall. Men jag har faktiskt snart klarat det här. Och den som kallar det här genväg kan bara dra åt helvete (man har hört det några gånger "varför kämpar du inte istället för att ta en genväg?")!! För det är ingen annan än jag själv som inte ätit mat på 17 dagar..

Jag vill INTE ha mat!

Okey, så här är det. Jag FÅR äta mat. Jag får äta hur mycket snusk jag vill. Det finns ingen som hindrar mig, och om jag vill så kan jag trycka i mig precis vad jag vill. Men jag vill inte. För jag vill ha min operation. Jag vill INTE äta mer skit nu.



Nu får det vara nog!

Det är så jobbigt.

Ni anar inte hur jobbigt det här är. FRUKTANSVÄRT.
I dag är det 2 veckor kvar tills jag ska in på sjukhuset. I morgon ska jag ringa för att få lite peppning av dem.
Jag tror att hela världen är besatt av mat. Alla äter - överallt. Man kan inte gå någonstanns utan att folk mular i sig korv och hamburgare och sånt. Sen får jag för mig att alla kollar på mig, de tittar på mig och liksom försöker läska mig med deras äckliga korvar. Faktum är att det jag är mest sugen på är inte snabbmat, det är köttfärssås (fortfarande) och sjömansbiff. Undra om sjömansbiffsoppa är gott? isåfall kan jag äta det redan om ett par veckor.

Jag dör!

Dag 9

Idag är det fredag, livet känns inte lättare för det.
Idol ikväll. helt utan popcorn. Men jag får dricka the!! Yay. Jag pratade med en som gjort operationen i örebro för ett par veckor sedan, hon fick dricka the, men inte kaffe. YES! LYCKA! jag tänker fuska ikväll, jag tänker göra mig en tomatsoppa på 2 dl, och under 220 kcal istället för att ta en vidrig påse.
Jag ringde till och med sjukvårdsrådgivningen och frågade, hon tyckte jag skulle göra det under helgen, men att på måndag ringa till sjukhuset och fråga. Jag har endå redan gått ner allt jag måste innan operationen.
Jag ska alltså inte ta bort alla påsar mot tomatsoppa, utan jag ska bara byta ut en. :)

Dag 8

Nu är det några dagar sen jag nådde mitt mål 130, bara ett par kg tills jag når 125 vilket var mitt nästa delmål. Nästa delmål är inte 120, det är 114. Det kanske är dumt att ta ett mål som är över 10 kg bort, men jag skulle bli så glad om jag var på 114 igen. 114 är en magisk siffra för mig, det var faktiskt där jag märkte att jag fått bristningar på magen, för ca 3 år sedan när jag hade flyttat ihop med min kära Marko. Så nästa mål är 114.

Igår var till att börja med inte en så bra dag, men den blev bättre på kvällen. Idag ska jag skriva en tenta och kommer därför igång ordentligt redan nu. Dessutom kommer Albin ikväll. Albin är vovven jag ska vara hundvakt åt hela helgen. Det känns skönt att han kommer och peppar mig. Att ha hund ger så mycket gratis motion, därför att man MÅSTE gå ut med hunden.. Jag vill ha en hund igen. För det var när vi gjorde oss av med våran hund (allergi) Yoshi som det tog fart på allvar.

Ny motivation.

Dag 5
Det är faktiskt befriande att varje morgon vakna och vara ett kg lättare än dagen innan. Tänk att det faktiskt går så snabbt med det här.
Jag har ett delmål med modifasten, det är att komma under 130, (alltså 129,9) jag är snart där så jag har börjat sikta mot nya mål, 125 kanske? Igår vad jag väldigt sur och grinig. Idag har varit en mycket bättre dag. Igår ville jag bara ge upp, för det kändes som om den 17 november låg väldigt långt borta. Men för varje dag som går får jag sätta ett ytterliggare kryss i almenackan, för varje dag som går är jag ett steg närmare att omvandla mitt dåliga beteende.
Det är ju det det här handlar om i grund och botten. Jag kommer kunna äta lyxig mat sen också, men jag måste få det ur mitt system, jag måste sluta belöna mig med god mat.
Idag när jag åkte hem på moppen så så kände jag att ny motivation flödade genom mig. Frisk luft gör mycket!
Ikväll gick jag även en promenad hem till Helena. Så visst är jag på väg mot nya mål!?

Dag 4

Fy vad tiden går sakta. Bara dag fyra..
Fortfarande sugen på kött och jag får inte i mig tillräckligt med modifast. 2 stycken idag bara. och inte blev det godare för att man gjorde chokladen varm eller vaniljen kall. lika vidrigt ändå.
Känns tungt idag.
Men jag ska göra mig lite buljong (som jag också börjar tröttna på lite) och glo lite mer på tv..
inget peppande inlägg idag alltså.

Dag 3

Jahapp.. då var man hemma från att ha varit hos min syster som snart fyller 26 år. Det var trevligt, men kämpigt. Schwarzwaldtårta (som är min favorit tårta) och rulltårta och annat mumsigt bjöds det på. Jag drack buljong och vatten. Det hade varit värre om de ätit mat.
Jag hallicunerar mycket om mat, speciellt köttfärssås, helst bara köttfärssås helt utan pasta..

Men jag är stark, och jag är redan 2 kg lättare, det gör det värt besväret. Man ser liksom att det fungerar.

Ikväll är det stjärnor på is. kanske ska ta mig lite mer buljong tills dess. Buljongen är så mycket godare än själva modifasten.
det är jobbigt att se på tv och inte äta något.. det är super jobbigt.

Dag 2

Jag börjar mitt blogg skrivande ifrån dag 2. Eftersom dag 1 var igår och jag inte hade någon blogg om operationen då.

Det här är alltså bloggen jag kommer skriva om allt som rör min operation. Operationen är planerad till den 17 november, OM jag lyckas gå ner tillräckligt i vikt tills dess. Andledningen till att man måste fasta sig själv innan operationen är för att man ska få bort fett ifrån de inre organen så att kirurgen kommer lättare åt magsäcken. Jag kommer att öppnas med titthål, vilket gör det ännu viktigare att man går ner i vikt innan operationen.
Därför är jag satt på en strikt diet av modifast (vilket är det äckligaste jag druckit) som jag ska dricka 4 ggr om dagen. Jag får inte äta något annan innan operationen.

I onsdags den 22 oktober ringde en sjuksköterska från sjukhuset och sa att operationen är planerad till den 17 november, det gjorde att jag inte riktigt fick 4 veckor med modifast, men jag skulle börja så fort jag kunde. Så i onsdags åt jag mitt sista mål på mcdonalds och igår så började mitt nya liv med modifast.

Det är äckligt och jag mår inte så bra.. igår grät jag 2 ggr. Jag hoppas att det blir lättare och lättare ju mer tiden går. I morgon ska jag på kalas hem till min syster som fyller år. Min syster är kock och lagar alltid världens godaste mat och bakelser. Det blir en stor utmaning att dricka en äcklig modifastshake.