tag:blogger.com,1999:blog-86688115726800889812024-03-14T05:13:15.661+01:00Operation SofieGastric bypass operation 17 november 2008Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.comBlogger95125tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-47112428611308447942012-01-15T23:41:00.002+01:002012-01-15T23:50:00.317+01:00Dags för förändring..<a href="http://lh6.ggpht.com/-4U8DRYZdbSw/TxNV-xN7cXI/AAAAAAAACrw/7Va2D307_OU/s0/2012-01-15%25252023.37.17.jpg" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img src="http://lh6.ggpht.com/-4U8DRYZdbSw/TxNV-xN7cXI/AAAAAAAACrw/7Va2D307_OU/s400/2012-01-15%25252023.37.17.jpg" /></a>Nu har jag fött barn för 5 månader sedan och hamnat lite i onda vanor. Under graviditeten gick jag inte upp så mycket, enbart bebisens vikt och så. Men efteråt nu har jag gått upp 2 kg. VILKET INTE ÄR OKEY!! Innan graviditeten hade jag dessutom lyckats gå upp lite. Jag godtar det helt enkelt inte. Jag har ju fortfarande krympt magsäck men det hjälper liksom inte om man fyller den med fel saker. <br />
Men däremot är den inte så pass krypmt att jag kan förlita mig enbart på den utan det krävs ansträgning från mig också. Målet är att gå ner under 70 sträcket. Men får ju självfallet sätta upp lite delmål. <br />
<br />
Jag är väldigt peppad och har lagt om mina matvanor en del. Det innebär att jag som är väldigt dålig på att äta frukost börjat med detta. En lättare lunch och en vällagad middag på kvällen. Lite mellanmål där emelllan och det viktigaste av allt; Ingen läsk mitt i veckan! Detta och motion tror jag att jag kan komma långt på till en början i alla fall. Var med mig nu i min kamp om de sista kilona.<br />
<br />
Vikt nu: 84 kg<br />
Midja: 88 cm<br />
Stuss: 112 cm<br />
Lår: 67 cm<br />
<br />
Jag tänker lyckas och jag tänker inte gå upp mer i vikt. <br />
Vill också säga att bilden är lite missvisande eftersom jag har en säckig kofta på mig.Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-23728166348008497912011-12-18T21:22:00.000+01:002011-12-18T21:22:38.882+01:00Många kommentarerJag får en del kommentarer och en del mailare till mig om min blogg. Och jag vill säga TACK till er alla! Ni är underbara människor! <br />
Jag är väldigt glad att kunna inspirera och vägleda.<br />
Många som har skrivit till mig har själva opererats, eller funderat på att opereras, eller har anhöriga som opereras. Jag har till och med kvinnor som genomgått operationen och vill bli gravida och som har en massa frågor. Jag är glad att kunna svara på hur det varit för mig. Sen kan världen se annorlunda ut för alla opererade, men det här är min historia.<br />
<br />
Tack till er alla! och förlåt att jag inte skriver så mycket nu för tiden. Det händer inte så mycket för mig nu mer gällande operationen. Det är 3 år sedan min operation och jag är fortfarande väldigt lycklig över mitt val. Hade jag aldrig opererats hade jag förmodligen aldrig kunnat skaffa barn. Och då hade jag inte haft världens bästa dotter! <br />
<br />
Återigen, TACK! och fortsätt gärna skriva till mig. Jag kommer kasta upp ett inlägg här då och då.Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-63597643149596137932011-11-24T00:16:00.001+01:002011-11-24T00:17:18.397+01:00Operation Pappis.Idag genomgick min pappa en gastricbypass operation. Han ringde förut och allt hade gått bra! Jag ska hälsa på honom imorgon. Hoppas att han har samma tur som jag och mår så där oförskämt bra efteråt. Jag har ju faktiskt mått jättebra! Inga kräkningar och bra viktnedgång.<br />
Känner dock att jag fastnat lite.. även om jag inte gått upp nått under graviditeten så har kroppen ändrats lite och jag känner att jag vill gå ner i vikt lite till. motivationen är tyvärr låg. väldigt låg. Men jag ska försöka under vintern att gå ner 5 - 10 kg. wish me good luck!<br />
<br />
Nåja åter till pappi. Så här såg han ut innan:<br />
<img height="72px" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBWK_67i6a9JolVM3nq-nR2ztBsynCZbz0qr4ipW61AlxN6b568830OXA-FcjSjFeijltM_vcjCViY44TT5uoxiAzqDLtTEhxTSoVQgPdyFLCDG3WDR-FyKLrQshP4SbbITkpImNvRMEXa/s320/DSCN0621.JPG" style="filter: alpha(opacity=30); left: 174px; mozopacity: 0.3; opacity: 0.3; position: absolute; top: 245px; visibility: hidden;" width="96px" /> <div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBWK_67i6a9JolVM3nq-nR2ztBsynCZbz0qr4ipW61AlxN6b568830OXA-FcjSjFeijltM_vcjCViY44TT5uoxiAzqDLtTEhxTSoVQgPdyFLCDG3WDR-FyKLrQshP4SbbITkpImNvRMEXa/s1600/DSCN0621.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" hda="true" height="240px" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBWK_67i6a9JolVM3nq-nR2ztBsynCZbz0qr4ipW61AlxN6b568830OXA-FcjSjFeijltM_vcjCViY44TT5uoxiAzqDLtTEhxTSoVQgPdyFLCDG3WDR-FyKLrQshP4SbbITkpImNvRMEXa/s320/DSCN0621.JPG" style="cursor: move;" unselectable="on" width="320px" /></a></div>Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-60227564998881900142011-07-31T15:43:00.006+02:002011-07-31T16:15:14.564+02:00Risker med att bli gravidNu var det ett tag sen jag uppdaterade den här bloggen igen. Och nu är det faktiskt så att det hänt mig en hel del. Jag har nämligen råkat ut för tarmvred, vilket är något som man kan råka ut för när man är magsäcksopererad. Efter magsäcksoperationen bildas två fickor i övrig vävnad runt om magsäcken, när livmodern sedan växer så finns det risk att tarmen glider in i en av fickorna och orsakar ett tarmvred. Detta hände alltså mig.<br />Mer om detta berättar jag i min "vanliga" <a href="http://iq-fiskbulle.blogspot.com/2011/07/ileus-opererad.html">blogg</a>.<br /><br />Om ni läser bloggen ovan får ni veta bland annat att jag opererades med bebisen kvar i magen. Operationen var lyckad, men nu efteråt har jag lite bekymmer med att äta. Mängden mat har igen blivit väldigt lite, som att vara magsäcksopererad på nytt.<br />När jag ätit mår jag ofta dåligt i flera timmar, blir svettig och matt i kroppen.<br /><br />Det är inte jättemånga som opererats för detta under graviditeten så jag fick vara med i en film. Innan operationsfilmen så finns en intervju med mig (det är bara ljud) om hur jag insjuknade och mina symptom. Filmen har främst gjorts för att sjukvårdspersonal ska kunna ställa rätt diagnos. Men också för att patienter som inte opererats ännu vet vad som kan hända.<br />Nu är det så att det pågår en studie om det som hänt mig. De forskar för fullt för att försöka förhindra ett sånt här tillstånd.<br /><br />Vill ni se filmen? <a href="mms://wwwv1.orebroll.se/kir/slitsgrav33.wmv">Gör det här!<br /></a>Det gäller att tillåta filmen nu när den kommer upp. Dessutom måste man ha windows media player. Om ni skulle få problem, hör av er så skickar jag en annan länk där ni kan gå in mer "manuellt"<br /><strong>Men tänk på att det inte bara är en intervju utan också operationsbilder, så känsliga tittare varnas!</strong>Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-6438139052545161412011-06-27T19:13:00.002+02:002011-06-27T19:22:50.449+02:00Dålig på att uppdateraFörlåt att jag varit lite småkass (okey jag erkänner, riktigt ordentligt kass) på att uppdatera den här bloggen. Men faktum är att förutom blodsockerfall så är min graviditet normal.. tror jag.<br />Min barnmorska har i alla fall varit lite orolig över mina blodsockerfall och ville att jag skulle ringa gastromottagningen (de som gjorde min operation) för att prata med dem om blodsockerfallen. Idag kom jag äntligen fram och fick en telefontid som passade mig (och verksamheten, det är inte bara att gå ifrån barngruppen titt som tätt för att prata i telefonen). Sköterskan jag pratade med var mäkta förvånad över att jag inte var inskriven på specialistmödravården, vilket alla gravida magsäcksopererade ska vara. Jag är mäkta förvånad att ingen sagt något till mig, allt min barnmorska sagt är att jag ska på ett extra tillväxtultraljud runt graviditetsvecka 32. Det är inplanerat till torsdag nästa vecka. Det är konstigt att inte barnmorskan vet nått om att jag borde vara på specialistmödravården, eftersom jag till och med har frågat om det.<br /><br />På fredag ska jag träffa min barnmorska igen, och då ska jag sannerligen fråga henne om detta. Så får vi se vad som händer och sker.Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-63535915817459698802011-02-21T21:24:00.002+01:002011-02-21T21:37:11.930+01:00Att vara magsäcksopererad och gravid.Mitt liv blev ju inte direkt enklare matmässigt sen jag blev gravid. Som magsäcksopererad kan man ju inte direkt vräka i sig mängder med mat. Och magsäcken man har kvar har rätt taskigt näringsupptag. Så på kvällstid har jag rätt många blodsockerfall. Trots att jag äter bra med mat.<br />Det här är det jag äter på en dag ungefär, vi tar dagen som var idag som exempel.<br /><br />Frukost (runt 7.30 på jobbet): Yoghurt och müsli<br />Mellanmål (runt 9.15): En apelsin<br />Lunch (11.45): Korvstroganof, ris, tomater, pizzasallad och rivna morötter, vatten.<br />Mellanmål (runt 14.30): En hård smörgås med ost på och ett glas mjölk.<br />Middag (runt 18.00): Pastasallad, med tomater, rödlök, vitlök, och fetaost.<br />Kvällsmat (runt 19.30): Yoghurt.<br />Ännu ett mål (runt 21.00): Kiwi.<br /><br />Och ändå har jag lyckats få blodsockerfall, och det är inte mellan mellanmålet och middagen (vilket jag borde eftersom det var så lång tid) utan det var mellan yoghurten och kiwin..<br />Det är inte roligt att få blodsockerfall, men som tur är klarar jag mig på dagtid, det verkar komma när jag sätter ner arslet i soffan...<br /><br />Jag hörde dessutom talas om en tjej idag som under de sista månaderna av sin graviditet var tvungen att ha dropp om nätterna för att få nått till sig själv. Det är precis som att bebisen tar det mesta och det inte finns nått kvar till mig. Iof ser jag ju hellst att bebisen tar allt som den ska ha, jag överlever alltid, men det är klart att det är utmattande, och skrämmande att det är ett möjligt utfall. Jag vill ju njuta av min graviditet.<br /><br />Och ärligt, mer än så här klarar jag inte av att stoppa i mig. Det är nästan fysiskt omöjligt..Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-80539943423566783432011-02-05T15:04:00.002+01:002011-02-05T15:08:44.327+01:00Livets olika vändningar.Ja inte kommer jag att gå ner i vikt nått mer just nu. Tanken är att jag och Lars ska ha barn i Augusti, alltså kommer jag sannerligen öka på mig lite. Men efteråt så kommer jag vilja ta bort mer vikt och operera bort hud så småning om.<br />Men just nu gör jag det här. Just nu ska jag vara gravida Sofie och inte viktminskande Sofie. Även om graviditeten blir lite av en "riskgraviditet" efter en viktminskningsoperation så innebär det bara lite tätare blodprov och ett extra ultraljud senare i graviditeten. Något man givetvis kan stå ut med!! =)<br />Dessutom är det lite starkare dos av vitamier som jag ska få i mig.<br />Men kommer lägga viktminskningen på is. Däremot kommer jag dela med mig av erfarenheten att vara gravid som magsäcksopererad.<br />Hej så länge :)Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-3471917080370845922010-12-02T21:32:00.002+01:002010-12-02T21:36:00.676+01:00Operera bort hud?Idag var jag på 2 års kontroll på USÖ.<br />Nu är jag officiellt ett avslutat kapitel för dem. Nu slussas jag ut till vårdcentralen som kommer kalla mig på kontroll en gång om året.<br />Men däremot så vill ju jag operera bort hud. Värst är armar och byst. Byst är något som landstinget kan komma att betala, så hon tog bilder idag på mig för att skicka vidare till plastiken. Men armarna är inget som örebro landsting betalar, så det får jag punga ut med själv. vilket jag kommer att göra.. Ska boka tid efter jul på konsultation hos en plastikkirurg. Nu är det lite annat som är viktigare, körkort och c-uppsats tillexempel. =)Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-75851663247865499912010-11-17T22:12:00.002+01:002010-11-17T22:16:55.799+01:002 år!!Idag är det 2 år sen Op.<br />Jag firar denna dag med att tänka tillbaka på åren som gått, och hur mycket jag faktiskt gått ner i vikt.<br />Den senaste tiden har det dock inte hänt mycket, varken upp eller ner, och jag utvärderar nu detta som att det krävs mer av mig än förut. Jag äter kanske på tok för mycket godis och sånt som sätter sig direkt, och rör på mig allt mindre.<br />Det kommande året ska det dock bli ändring på detta. Jag VILL nå mitt mål, och jag SKA nå mitt mål. Jag ska börja gå promenader lite oftare, och inte äta godiskrafs mitt i veckorna. Det är svårt med tanke på att jag är nykär och helst ligger på sofflocket och myser. Men vi får ta fina vinterpromenader istället :)Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-40618091397793807182010-08-01T14:11:00.002+02:002010-08-01T14:15:19.147+02:00intet nytt under solen..Egentligen har jag inget nytt att komma med. Förutom att jag är förvånad över att fortfarande kunna dela en pizza med mario, och min ena halva (halv,halva pizzan (eller en fjärdedel om man så vill)) är kvar på tallriken när vi är klara. Det övergår mitt förstånd att även fast jag inte äter mycket så rör jag mig inte neråt så mycket. :( Däremot har jag fått mer "muskler".. Hänger inte lika mycket på överarmarna och magen har också dragit ihop sig mer om jag får säga det själv. Men fortfarande står jag still.. Antar att det har med alkoholintag och godisintag att göra.. Skärpning på mig!Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-46080835208295352432010-06-08T13:12:00.002+02:002010-06-08T13:53:45.024+02:00"Jag skulle vilja tänka en underbar tanke.."Det finns så många låtar jag vill citera just nu.<br />Kan exempelvis citera en textrad ifrån en skiva där svenska artister tolkar Astrid Lindgren, Låten här sjungs av Lisa Nilsson och Mauro Scocco och heter vem tror du att du är;<br /><br /><em>"Vem tror du att du är, vill du jag ska säga de?<br />Du e ingenting, du e ingenting mot mig.</em><br /><em>Dum e du som en sko, och då ska du inte tro,<br />att du kan någonting, eller e någonting mot mig</em><br /><em>Och vet du, du kan ta och gå hem och lägga dej,<br />och så kan du dra plösen över hela, hela dej.<br />Vem kan hjälpa de stackars lilla dumma dej,<br />att du e som du e, och du liknar inte mig.</em><br /><em>Jag, är ju rätt så söt, ja jag är fantastiskt söt!<br />Det e inte du, det e inte du neehej.</em><br /><em>Åh jag är jättesnäll, genomklok och jättesnäll,<br />det e inte du, det äe inte du neehej.<br />så nu undrar jaa om du kan få va med mig?<br />man kan inte ha särskilt kul med lilla dumma dej!<br />Visst skulle det va bra om du kunde ta och skärpa dej, </em><br /><em>och bli mera lik snälla, söta, kloka mig?"</em><br />(jag har inte kunnat googlat fram texten utan fått skriva av den medan de sjunger den, tack spotify, så jag kan inte garantera att den är exakt så här.)<br /><br />Nu vill jag också påpeka att detta <strong>INTE</strong> är riktat till någon specifik person, men man blir så trött på personer som inte har alla tomtar i stallet, eller hästar på loftet (eller är det tvärt om!?).<br /><br />Att operera sig är <strong>INGEN</strong> genväg till att nå ett mål man kan nå på egen hand. Självklart kan man gå ner i vikt <strong>UTAN</strong> operation, men är man så överviktig som jag var, och många med mig så är det svårt och tungt att börja motionera. Självklart kostar det samhället pengar att bekosta överviktigas operationer, men vad kostar det samhället med alla följdsjukdommar man annars hade dragit på sig om man <strong>INTE</strong> gått ner i vikt? För att räkna upp några;<br /><strong></strong><br /><strong>Knäskador</strong> (pga att bära mycket övervikt under en lång period) - Bidrar i bästa fall enbart till långtidssjukskrivning. Får man en skada i benen av en annan anledning (exempelvis ramlar och skadar sig) blir rehabiliteringen <strong>EXTREMT LÅNG</strong> om man bär på så mycket som tillexempel jag gjorde!<br /><strong>Diabetes</strong> - Kan också innebära en tids sjukskrivning, och många mediciner och insulinsprutor. Kan också innebära att man inte kan jobba med vad som helst.<br /><strong>Högt blodtryck</strong> - Innebär också viss sjukskrivning och mediciner, och läkarbesök.<br /><strong>Hjärt och kärl sjukdommar</strong> - Sjukskriven och sjukhusvistelse.<br /><br />Vem betalar allt detta om man inte lyckas gå ner i vikt på egen hand?<br />Dessutom så kan man inte jobba med allt om man är extremt överviktig. Man får inte diskriminera folk pga övervikt, men faktum kvarstår; klarar du dina arbetsuppgifter lika bra med 50-60kgs övervikt. Vi kan ta mitt jobb tillexempel; klarar jag med den övevikten att leka med barn på golvet, snabbt ta mig upp och stå och sedan ner på golvet igen? Kan jag åka med i pulkan eller i rutchkanan eller fastnar jag på mitten? Missförstå mig inte <strong>SNÄLLA </strong>men i många yrken finns det arbetsuppgifter som man klarar mindre bra av pga extrem övervikt. Och pga detta blir många utbrända och till följd av det? - SJUKSKRIVNA!<br /><br />Nej jag blir så arg på folk som ser våran operation som belastning för landstinget. Jag förstår att det finns delade meningar om operationer, men för guds skull, om det nu är så himla lätt att gå ner i vikt utan hjälp varför sitter du (ingen specifik person menad) och är tjock!?<br /><br />Nått mer jag är trött på är alla dessa ursäkter för <strong>VARFÖR</strong> man är fet. Det finns många anledningar till att äta, deppression osv, men vem är det som har tuggat och svalt maten!? det är knappast någon annan som har tvingat dej (ännu än gång ingen specifik person utan menat rent allmänt) att äta med en pistol mot huvudet!?<br /><br />Man är väl medveten om vilka dåliga vanor man har, och någon gång kommer man till en punkt där man är trött på att ha dessa och man är berädd att göra en förändring. Har man hunnit bli för överviktig då kan det vara svårt på egen hand.<br /><br />Var inte rädda att göra en operation, det är <strong>OTROLIGT </strong>starkt att <strong>VÅGA</strong> stå för att man har dåliga vanor och att man vill ha hjälp för att komma över dem. Bara för att man gör en operation får man inte allt serverat på silverfat. Man får jobba för att gå ner i vikt ändå. Dessutom finns risken med operation att gå upp i vikt igen, men det är FAN så mycket lättare att hålla vikten med en operation bakom sig än utan.<br />Det handlar om att ändra livsstil, inte att "banta" för så fort du slutar banta, vad händer då?<br /><br />Denna blogg är öppen för folk att kommentera. Och förlåt mig för min upprördhet. Jag menar inte att alla överviktiga ska göra operationer heller, det är upp till var och en vad man vill göra med sin kropp, och jag tycker att alla människor är vackra som de är, huvudsaken är att man trivs i sin egen kropp och med den hälsa man har. Mår man dåligt tycker jag att man ska göra något åt det, och oavsett om du söker hjälp eller inte är du en stark människa för att du tar tag i dina dåliga vanor och för att du vill göra en förändring! <3Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-31645112668979256572010-05-17T10:14:00.002+02:002010-05-17T10:22:34.568+02:0060 kg nerNu har jag gått ner 60 kg. Inte just nu, det var några veckor sen, men jag har inte orkat tagit någon bra bild ännu. <div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicT-Yzu-7hyFQ2-AKwspYP3bNISHC4P18ABrZJe4KtJ3OlNFlD0FVeUzJB-CTbjJulidY-G9eU7_E9aGSVwnlYNx8uWYz4l-cFmm1RpxBWJirY-D3r4TR5OJiK8nNDTXAOp5DhyZOFRPVU/s1600/DSC07179.JPG"><img style="WIDTH: 150px; HEIGHT: 200px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5472151230706845858" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicT-Yzu-7hyFQ2-AKwspYP3bNISHC4P18ABrZJe4KtJ3OlNFlD0FVeUzJB-CTbjJulidY-G9eU7_E9aGSVwnlYNx8uWYz4l-cFmm1RpxBWJirY-D3r4TR5OJiK8nNDTXAOp5DhyZOFRPVU/s200/DSC07179.JPG" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipalKJp7yLrMGDzF9IC9f8Q3UKju8OKYL3rnmxl6pLT0XIgMFm8uCU097jVRhJ5GFcgxWa4fBw4sSU-MVNwhiRG3kOTCSZ8KLHpPk89k_sYvMiZwtgbXYDusV5bPhU6-WVNqzTshvUMnpK/s1600/DSC00366.JPG"><img style="WIDTH: 150px; HEIGHT: 200px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5472151241000758962" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipalKJp7yLrMGDzF9IC9f8Q3UKju8OKYL3rnmxl6pLT0XIgMFm8uCU097jVRhJ5GFcgxWa4fBw4sSU-MVNwhiRG3kOTCSZ8KLHpPk89k_sYvMiZwtgbXYDusV5bPhU6-WVNqzTshvUMnpK/s200/DSC00366.JPG" /></a></div><div>klickbara bilder, som vi älskar =)</div>Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-6700228322409559042010-03-24T19:21:00.002+01:002010-03-24T19:25:47.540+01:001 års kontroll avklaradJahapp idag var den så kallade 1 års kontrollen. Dock inte med någon läkare, utan jag fick klara mej med en sjuksköterska, men det gick kanon. Mina prover var bra, och hon tyckte att jag hade gått ner i vikt VÄLDIGT bra. Men huden på magen och brösten sa de att de inte gör nått åt som fallet är idag. Tydligen ser jag väldigt bra ut enligt deras mått mätt, däremot tog hon kort på mina överarmar och sa att doktorn skulle kolla på bilderna så hör de av sig till mig om de ska göra nått åt mina armar. Åh vad jag håller tummarna, annars får jag tjata på dem igen sa hon när jag ska träffa dem i november.<br />Min plan är att jag hoppas nu, och händer inget nu eller i november så kommer jag göra en för egna slantar, för sånna här armar tänker jag inte ha resten av mitt liv, så enkelt är det. =)Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-9495356972933495362010-03-23T14:12:00.002+01:002010-03-23T14:15:58.545+01:001 års kontroll inplanerad.Imorgon är det dags för mig att infinna mig på sjukhuset för 1 årskontroll. För mig är det ju nästan som en 1,5 årskontroll, men ändå :) Idag var jag och tog prover, så får vi se hur det går för mig imorgon. Jag återkommer!Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-71958161641144854732010-03-05T17:35:00.002+01:002010-03-05T17:55:00.745+01:00Tomas min gymnastiklärare stod och valde ost...Idag såg jag honom, han hade som vanligt på sig sin blåa träningsoverall, men magen som brukade göra träningsoverallen utfylld fanns inte kvar, han verkade själv lyckats gå ner en hel del i vikt, kanske har hans morötter äntligen hjälpt honom? Ialla fall så stod han och rev runt bland osten vid osthyllorna på maxi. Jag gick först på andra sidan, men när jag såg honom så sprang jag runt och "låtsades" välja ost jag också. Jag kände mig sjukt snygg i dag i min nya päls, leggings och shorts, dessutom hade jag stövlar och HÖGA klackar. Jag VILLE verkligen att han skulle se mig, se vilken kalaspingla jag blivit, inte tack vare honom, utan tack vare migsjälv. Han såg mig, för han hälsade, och gud vad jag hoppas att han verkligen kunde placera mig som den där tjocka, envisa högstadieeleven.<br /><br />I alla fall när jag gick högstadiet så stod han alltid med magen som hängde fram och spände ut hans träningsoverall, han knaprade alltid morötter och delade ut order vad alla skulle göra; <em>"nu springer ni 10 varv runt fotbollsplanen som uppvärmning"</em> hette det ofta, samtidigt som han själv stod kvar på plats med solen som blänkte och speglade sig i flinten.<br />Jag som den envisa, argbiggan jag är ställde så klart inte upp på detta nonchalanta beteende, så jag ställde mig på tvären, vilket resulterade i en arg Tomas och ett IG i betyget. Efter diverse möten på skolan lyckades vi (mamma, min klassföreståndare och jag) övertyga honom om att alla kan, efter sin egen förmåga, men alla kanske inte är skapta för att springa tio varv. Han var helt enkelt tvungen att tänka om gymnastikmässigt och jag fick till slut ett G.<br /><br />Jag blev lite knäsvag när han sa <em>"hej"</em> idag. Jag hälsade glatt tillbaka och sprang bort till Marko och berättade allt.<br />Nu kanske ni tror att jag inte tycker om Tomas, och sanningen är nog att jag hade lite svårt för hans pedagogik, men jag respekterar honom, och tillslut kunde ju han ändå inse att det låg brister i hans undervisning, och det var nog jobbigt för honom att ändra på sig, men nyttigt likväl.Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-265921894746155732010-02-20T17:03:00.002+01:002010-02-20T17:08:17.396+01:00träning?Hur går träningen för mig då?<br />Jag skulle ljuga om jag sa att jag har tränat varje dag, för det har jag inte. Men jag har tränat ca 3 ggr i veckan, och jag tror att det har gett resultat. Jag har inte sett något resultat på vågen ännu, men jag känner träningsvärken och jag känner mig starkare i armarna! Det är alltid nått. Hoppas att det börjar synas på vågen snart också!Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-35246818673298391342010-02-08T16:14:00.002+01:002010-02-08T16:20:37.271+01:00Går in i hårdträningNu är det dags för mig att börja hårdträna. Jag får helt enkelt se till att börja röra på det fett som är kvar. Det har nämligen kommit till den kritiska punkten att inget mer händer tack vare operationen, de sista 12 kilona är helt beroende på mig och vad jag gör. Jag har aldrig haft lätt för att gå ner i vikt, så för mig krävs det en extra ansträgning. Nu har jag ändå kommit dit där det inte är speciellt jobbigt att röra på sig längre, det är mest jobbigt att komma i träningskläderna och utanför dörren. hehe<br />Nu har ju jag sån tur att jag har en crosstrainer i uterummet, och jag tänker faktiskt stå på den där ute, man ser ju hurtiga personer som springer ute i tunna träningskläder.. då borde jag kunna röra på mig i uterummet med tjocka träningskläder. När jag tränat kondition på crosstrainern kan jag gå in och träna på mitt aerobiska kompaktgym. Japp detta ska jag börja med så fort jag kollat klart på thats 70's show, och så ska jag försöka hinna med att göra detta varje dag. Wish me good luck! =)Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-57569788746527588932010-01-23T16:28:00.002+01:002010-01-23T16:36:41.424+01:00bye bye fetmaJaaa jag vet att jag sa att vi skulle kasta BMI tabellen i Sverkers röda soptunna. MEN (Tonys men) jag har i alla fall kollat hur tjock jag är enligt den dumma tabellen. Och gissa vad? jag har nu när jag väger 77 kg ett BMI på 29,3 vilket <strong>bara</strong> är övervikt enligt BMIfolket. YAYSofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-20932326712030746422010-01-17T13:37:00.002+01:002010-01-17T13:55:31.140+01:00så jävla irreterad.Har ni lyssnat på radio på sista tiden? Det är nämligen så att de har börjat göra reklam för överviktsoperationer på radio. Det är ett privatsjukhus som gör reklamerna. Bara själva tanken på att de gör reklam om det gör mig lite arg. För det är ju inte direkt som att köpa sig en ny tröja eller köpa sig nya strumpor. Det är en förändring för hela livet, nått man måste ha tänkt igenom väldigt noga innan man gör. Det är en operation, som medför risker, det är inget man bara gör i förbifarten på väg till jobbet en onsdag. Men ändå tänker jag att reklam kanske kan vara bra också, att folk får reda på att det finns en utväg.<br />Men det jag faktiskt blev riktigt arg över var hur de la fram reklamen. Det är en kvinna som pratar, som säger att hon gått ner väldigt många kilo, och att hon är 50 år. Enligt henne är det bästa med operationen att hon har blivit kär igen. De lägger alltså fram det som om att om man bara är smal kan man hitta kärleken. Precis som om att tjocka personer inte kan vara älskade, eller att de inte kan älska själva.<br />Jag blir fruktansvärt arg. För visst är det så att hela livet förändras, och man förändras som människa, jag har blivit mer självsäker. Sånna saker kan givetvis i sin tur leda till att man träffar människor som man kanske inte skulle ha träffat som tjock, men riktigt så lägger de inte fram det hela.<br /><br />Dessutom ska man operera sig för att man ska få en bättre hälsa, för att man vill ta hand om sig själv, för att man vill göra en förändring i sitt liv. Man ska inte göra det för att man vill bli kär, det kan man bli ändå!Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-90631923704579440212010-01-13T13:16:00.002+01:002010-01-13T13:37:57.494+01:00Att man aldrig lär sig.Igår kom jag hem ifrån några intensiva dagar i Karlstad.<br />Att vara i Karlstad innebär att äta ute ALLA måltiderna på dygnet, vilket för en "vanlig" person kan verka som lyx, för mig är det fruktansvärt.<br />Att ata ute ibland brukar gå jättebra och brukar inte innebära problem, men saken är den att när man inte vet hur maten tillagats så kan man bara gissa, och försöka välja det som innehåller minst grädde osv.<br />Jag tror att jag lyckades bra enda till lunchen på tisdagen. Men efter den måltiden hände nått, jag vet inte vad det berodde på, grädde, åt för snabbt eller om jag glömde tugga ordentligt. Ont i magen fick jag i alla fall, som resultat av det onda kom det tårar och jag kunde bara inte sitta och lyssna på fler redovisningar, så min lärare tog med mig till ett rum där det fanns en säng. Där låg jag i ca 40 minuter och sen började det släppa. Så jag hann med att se den sista redovisningen för dagen.<br /><br />Jag vet att det onda släpper efter ca 30 -40 minuter, men det gör så ont när man är mitt uppe i det. Att bli smal är inte bara glitter och glamour!<br />Dessutom blir jag så ledsen på mig själv, att jag aldrig lär mig hur man ska göra. Speciellt när man är ute och flänger, då kan man bara inte slarva!Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-33871332220006275852009-12-08T13:20:00.002+01:002009-12-08T13:24:30.051+01:00Tyngst hittills...Usch vad jag är dålig. Håller inte vad jag lovat, jag lovade ju att komma in och berätta hur mycket jag vägde, men det gjorde jag inte, eftersom jag inte gått ner under 80 strecket Och det har varit ett tungt kilo, det tyngsta kilot hittills men nu har jag klarat det! 79,8 kg vägde jag i morse (med blött hår, vilket måste innebära att jag säkert väger ett hekto mindre med torrt hår) :)<br />Ah jag är glad, det förstår ni väll!? :DSofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-64599185840117622612009-11-17T20:16:00.002+01:002009-11-17T20:29:44.466+01:00ETT ÅR!Ja visst! Idag är det exakt ett år sen jag gjorde min operation! För ett år sedan låg jag på uppvaket i ett rum och glodde på nått skittråktigt program på tv, och pendlade mellan att vara så groggy och omtumlad så att jag inte minns nått, till att jag var vaken och hade ont.<br /><br />Jag hade ju ett mål, och det var ju att gå ner till under 80. Jag vet ännu inte om jag har nått det målet, och jag tänker inte väga mig på kvällen. I morse hade jag glömt bort att det var ett år sen, eftersom jag hade fullt upp med att fixa iordning mig till praktiken. Men jag ska försöka komma ihåg att väga mig imorgon bitti så att ni och framförallt jag kan få veta om jag gått ner nått.<br /><br />Jag vill också berätta vad jag var med om igår. Jag gjorde en god och gräddig(!?) pastasås med bacon i. Inte alls något konstigt med den saken, det konstiga är hur jag mådde efteråt. Jag tror att jag upplevde dumping igen för första gången på väldigt, väldigt länge. Jag tror att jag inte mått så dåligt sen någon månad efter operation. Antagligen var det grädden i såsen som gjorde det. Jag har när jag tänker efter inte ätit gräddsås i den formen sedan operationen, men det kändes igårkväll som om kroppen ville påminna mig om vad jag gick igenom för ett år sedan.<br /><br />Förutom gårdagen fungerar mitt liv hur bra som helst! Men jag mår dåligt och skäms för mina överarmar, och till viss del över brösten. Som tur är behöver jag väldigt sällan visa brösten för någon annan än min Marko ;) men komplex har jag i alla fall, och det har ni nog märkt.<br />Som sagt, jag mår kanon! Om man bortser från gårdagen :)Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-74735318348580352602009-11-10T20:58:00.002+01:002009-11-10T21:02:02.631+01:00Avundsjuk på Anna BookSom ni kanske vet så har jag och allas vår Anna Book genomgått samma operation. Det Anna har gjort dessutom som inte jag har gjort är att hon har opererat brösten och sina armar. Såg det på plastikkirurgerna alldeles nyss. Hon blev så fin! och hon har inga skinnpåsar!! hon har bröst! och hon har inte värsta gäddhänget längre. Jag vill oxå!Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-56365986853812174622009-11-07T17:40:00.002+01:002009-11-07T18:01:09.624+01:0010 dagar kvarJa nu börjar det dra ihop sig till min 1 års dag som opererad. Jag minns hur jag kände för ett år sedan, nervös och full av förväntan. Jag visste att "förvandlingen" skulle bli obeskrivlig men att den skulle bli så här bra det visste jag inte. Det känns helt fantastiskt, och jag har varit hur duktig som helst!<br />Jag minns inte ens när jag vägde så här lite sist. Måste ha varit på högstadiet, typ 7an.<br /><br />Hur som haver hoppas jag att jag snart ska få komma på ett års kontroll efter operation, för då ska vi nämligen prata om hud, om all hud jag vill ta bort. Och det är inte lite hud det, jag vill bara bli "normal". Det som jag vet behövs göras är magen (som man får betald av landstinget), jag behöver också göra överarmarna och brösten. Folk som ser mina bilder kan säkert ana att överamarna behövs göras, men folk blir förvånade över att jag vill lyfta brösten. Men tänk bara på vilken hylla jag hadde innan! det är inte konstigt att det bara är små skinnpåsar kvar...<br /><br />Hur som haver, 10 dagar kvar och mitt mål är att väga 70 någonting, alltså 79 är alldeles tillräckligt, men jag är givetvis glader ju längre ner på 70 jag kommer :)Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8668811572680088981.post-73852350570503200252009-11-06T14:40:00.002+01:002009-11-06T14:43:32.325+01:0055 kg nerJa nu vill ni säkert veta hur det går för mig. I morse stod vågen på<strong> 80,5</strong> vilket alltså innebär<strong> 55 kg ner.</strong> De sista 5 kgna har tagit sin lilla tid, men det går i alla fall och det är huvudsaken. Snart firar jag dessutom <em>ett år efter operation </em>Hela det här året har gått otroligt fort och jag är så glad för det jag åstadkommit.Sofiehttp://www.blogger.com/profile/14135827691319401096noreply@blogger.com0