Operation Sofie

Dags för förändring..

2012-01-15T23:41:00.002+01:00

Nu har jag fött barn för 5 månader sedan och hamnat lite i onda vanor. Under graviditeten gick jag inte upp så mycket, enbart bebisens vikt och så. Men efteråt nu har jag gått upp 2 kg. VILKET INTE ÄR OKEY!! Innan graviditeten hade jag dessutom lyckats gå upp lite. Jag godtar det helt enkelt inte. Jag har ju fortfarande krympt magsäck men det hjälper liksom inte om man fyller den med fel saker.
Men däremot är den inte så pass krypmt att jag kan förlita mig enbart på den utan det krävs ansträgning från mig också. Målet är att gå ner under 70 sträcket. Men får ju självfallet sätta upp lite delmål.

Jag är väldigt peppad och har lagt om mina matvanor en del. Det innebär att jag som är väldigt dålig på att äta frukost börjat med detta. En lättare lunch och en vällagad middag på kvällen. Lite mellanmål där emelllan och det viktigaste av allt; Ingen läsk mitt i veckan! Detta och motion tror jag att jag kan komma långt på till en början i alla fall. Var med mig nu i min kamp om de sista kilona.

Vikt nu: 84 kg
Midja: 88 cm
Stuss: 112 cm
Lår: 67 cm

Jag tänker lyckas och jag tänker inte gå upp mer i vikt.
Vill också säga att bilden är lite missvisande eftersom jag har en säckig kofta på mig.

Många kommentarer

2011-12-18T21:22:00.000+01:00

Jag får en del kommentarer och en del mailare till mig om min blogg. Och jag vill säga TACK till er alla! Ni är underbara människor!
Jag är väldigt glad att kunna inspirera och vägleda.
Många som har skrivit till mig har själva opererats, eller funderat på att opereras, eller har anhöriga som opereras. Jag har till och med kvinnor som genomgått operationen och vill bli gravida och som har en massa frågor. Jag är glad att kunna svara på hur det varit för mig. Sen kan världen se annorlunda ut för alla opererade, men det här är min historia.

Tack till er alla! och förlåt att jag inte skriver så mycket nu för tiden. Det händer inte så mycket för mig nu mer gällande operationen. Det är 3 år sedan min operation och jag är fortfarande väldigt lycklig över mitt val. Hade jag aldrig opererats hade jag förmodligen aldrig kunnat skaffa barn. Och då hade jag inte haft världens bästa dotter!

Återigen, TACK! och fortsätt gärna skriva till mig. Jag kommer kasta upp ett inlägg här då och då.

Operation Pappis.

2011-11-24T00:16:00.001+01:00

Idag genomgick min pappa en gastricbypass operation. Han ringde förut och allt hade gått bra! Jag ska hälsa på honom imorgon. Hoppas att han har samma tur som jag och mår så där oförskämt bra efteråt. Jag har ju faktiskt mått jättebra! Inga kräkningar och bra viktnedgång.
Känner dock att jag fastnat lite.. även om jag inte gått upp nått under graviditeten så har kroppen ändrats lite och jag känner att jag vill gå ner i vikt lite till. motivationen är tyvärr låg. väldigt låg. Men jag ska försöka under vintern att gå ner 5 - 10 kg. wish me good luck!

Nåja åter till pappi. Så här såg han ut innan:

Risker med att bli gravid

2011-07-31T15:43:00.006+02:00

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade den här bloggen igen. Och nu är det faktiskt så att det hänt mig en hel del. Jag har nämligen råkat ut för tarmvred, vilket är något som man kan råka ut för när man är magsäcksopererad. Efter magsäcksoperationen bildas två fickor i övrig vävnad runt om magsäcken, när livmodern sedan växer så finns det risk att tarmen glider in i en av fickorna och orsakar ett tarmvred. Detta hände alltså mig.
Mer om detta berättar jag i min "vanliga" blogg.

Om ni läser bloggen ovan får ni veta bland annat att jag opererades med bebisen kvar i magen. Operationen var lyckad, men nu efteråt har jag lite bekymmer med att äta. Mängden mat har igen blivit väldigt lite, som att vara magsäcksopererad på nytt.
När jag ätit mår jag ofta dåligt i flera timmar, blir svettig och matt i kroppen.

Det är inte jättemånga som opererats för detta under graviditeten så jag fick vara med i en film. Innan operationsfilmen så finns en intervju med mig (det är bara ljud) om hur jag insjuknade och mina symptom. Filmen har främst gjorts för att sjukvårdspersonal ska kunna ställa rätt diagnos. Men också för att patienter som inte opererats ännu vet vad som kan hända.
Nu är det så att det pågår en studie om det som hänt mig. De forskar för fullt för att försöka förhindra ett sånt här tillstånd.

Vill ni se filmen? Gör det här!
Det gäller att tillåta filmen nu när den kommer upp. Dessutom måste man ha windows media player. Om ni skulle få problem, hör av er så skickar jag en annan länk där ni kan gå in mer "manuellt"
Men tänk på att det inte bara är en intervju utan också operationsbilder, så känsliga tittare varnas!

Dålig på att uppdatera

2011-06-27T19:13:00.002+02:00

Förlåt att jag varit lite småkass (okey jag erkänner, riktigt ordentligt kass) på att uppdatera den här bloggen. Men faktum är att förutom blodsockerfall så är min graviditet normal.. tror jag.
Min barnmorska har i alla fall varit lite orolig över mina blodsockerfall och ville att jag skulle ringa gastromottagningen (de som gjorde min operation) för att prata med dem om blodsockerfallen. Idag kom jag äntligen fram och fick en telefontid som passade mig (och verksamheten, det är inte bara att gå ifrån barngruppen titt som tätt för att prata i telefonen). Sköterskan jag pratade med var mäkta förvånad över att jag inte var inskriven på specialistmödravården, vilket alla gravida magsäcksopererade ska vara. Jag är mäkta förvånad att ingen sagt något till mig, allt min barnmorska sagt är att jag ska på ett extra tillväxtultraljud runt graviditetsvecka 32. Det är inplanerat till torsdag nästa vecka. Det är konstigt att inte barnmorskan vet nått om att jag borde vara på specialistmödravården, eftersom jag till och med har frågat om det.

På fredag ska jag träffa min barnmorska igen, och då ska jag sannerligen fråga henne om detta. Så får vi se vad som händer och sker.

Att vara magsäcksopererad och gravid.

2011-02-21T21:24:00.002+01:00

Mitt liv blev ju inte direkt enklare matmässigt sen jag blev gravid. Som magsäcksopererad kan man ju inte direkt vräka i sig mängder med mat. Och magsäcken man har kvar har rätt taskigt näringsupptag. Så på kvällstid har jag rätt många blodsockerfall. Trots att jag äter bra med mat.
Det här är det jag äter på en dag ungefär, vi tar dagen som var idag som exempel.

Frukost (runt 7.30 på jobbet): Yoghurt och müsli
Mellanmål (runt 9.15): En apelsin
Lunch (11.45): Korvstroganof, ris, tomater, pizzasallad och rivna morötter, vatten.
Mellanmål (runt 14.30): En hård smörgås med ost på och ett glas mjölk.
Middag (runt 18.00): Pastasallad, med tomater, rödlök, vitlök, och fetaost.
Kvällsmat (runt 19.30): Yoghurt.
Ännu ett mål (runt 21.00): Kiwi.

Och ändå har jag lyckats få blodsockerfall, och det är inte mellan mellanmålet och middagen (vilket jag borde eftersom det var så lång tid) utan det var mellan yoghurten och kiwin..
Det är inte roligt att få blodsockerfall, men som tur är klarar jag mig på dagtid, det verkar komma när jag sätter ner arslet i soffan...

Jag hörde dessutom talas om en tjej idag som under de sista månaderna av sin graviditet var tvungen att ha dropp om nätterna för att få nått till sig själv. Det är precis som att bebisen tar det mesta och det inte finns nått kvar till mig. Iof ser jag ju hellst att bebisen tar allt som den ska ha, jag överlever alltid, men det är klart att det är utmattande, och skrämmande att det är ett möjligt utfall. Jag vill ju njuta av min graviditet.

Och ärligt, mer än så här klarar jag inte av att stoppa i mig. Det är nästan fysiskt omöjligt..

Livets olika vändningar.

2011-02-05T15:04:00.002+01:00

Ja inte kommer jag att gå ner i vikt nått mer just nu. Tanken är att jag och Lars ska ha barn i Augusti, alltså kommer jag sannerligen öka på mig lite. Men efteråt så kommer jag vilja ta bort mer vikt och operera bort hud så småning om.
Men just nu gör jag det här. Just nu ska jag vara gravida Sofie och inte viktminskande Sofie. Även om graviditeten blir lite av en "riskgraviditet" efter en viktminskningsoperation så innebär det bara lite tätare blodprov och ett extra ultraljud senare i graviditeten. Något man givetvis kan stå ut med!! =)
Dessutom är det lite starkare dos av vitamier som jag ska få i mig.
Men kommer lägga viktminskningen på is. Däremot kommer jag dela med mig av erfarenheten att vara gravid som magsäcksopererad.
Hej så länge :)

Operera bort hud?

2010-12-02T21:32:00.002+01:00

Idag var jag på 2 års kontroll på USÖ.
Nu är jag officiellt ett avslutat kapitel för dem. Nu slussas jag ut till vårdcentralen som kommer kalla mig på kontroll en gång om året.
Men däremot så vill ju jag operera bort hud. Värst är armar och byst. Byst är något som landstinget kan komma att betala, så hon tog bilder idag på mig för att skicka vidare till plastiken. Men armarna är inget som örebro landsting betalar, så det får jag punga ut med själv. vilket jag kommer att göra.. Ska boka tid efter jul på konsultation hos en plastikkirurg. Nu är det lite annat som är viktigare, körkort och c-uppsats tillexempel. =)

2 år!!

2010-11-17T22:12:00.002+01:00

Idag är det 2 år sen Op.
Jag firar denna dag med att tänka tillbaka på åren som gått, och hur mycket jag faktiskt gått ner i vikt.
Den senaste tiden har det dock inte hänt mycket, varken upp eller ner, och jag utvärderar nu detta som att det krävs mer av mig än förut. Jag äter kanske på tok för mycket godis och sånt som sätter sig direkt, och rör på mig allt mindre.
Det kommande året ska det dock bli ändring på detta. Jag VILL nå mitt mål, och jag SKA nå mitt mål. Jag ska börja gå promenader lite oftare, och inte äta godiskrafs mitt i veckorna. Det är svårt med tanke på att jag är nykär och helst ligger på sofflocket och myser. Men vi får ta fina vinterpromenader istället :)

intet nytt under solen..

2010-08-01T14:11:00.002+02:00

Egentligen har jag inget nytt att komma med. Förutom att jag är förvånad över att fortfarande kunna dela en pizza med mario, och min ena halva (halv,halva pizzan (eller en fjärdedel om man så vill)) är kvar på tallriken när vi är klara. Det övergår mitt förstånd att även fast jag inte äter mycket så rör jag mig inte neråt så mycket. :( Däremot har jag fått mer "muskler".. Hänger inte lika mycket på överarmarna och magen har också dragit ihop sig mer om jag får säga det själv. Men fortfarande står jag still.. Antar att det har med alkoholintag och godisintag att göra.. Skärpning på mig!

"Jag skulle vilja tänka en underbar tanke.."

2010-06-08T13:12:00.002+02:00

Det finns så många låtar jag vill citera just nu.
Kan exempelvis citera en textrad ifrån en skiva där svenska artister tolkar Astrid Lindgren, Låten här sjungs av Lisa Nilsson och Mauro Scocco och heter vem tror du att du är;

"Vem tror du att du är, vill du jag ska säga de?
Du e ingenting, du e ingenting mot mig.
Dum e du som en sko, och då ska du inte tro,
att du kan någonting, eller e någonting mot mig
Och vet du, du kan ta och gå hem och lägga dej,
och så kan du dra plösen över hela, hela dej.
Vem kan hjälpa de stackars lilla dumma dej,
att du e som du e, och du liknar inte mig.
Jag, är ju rätt så söt, ja jag är fantastiskt söt!
Det e inte du, det e inte du neehej.
Åh jag är jättesnäll, genomklok och jättesnäll,
det e inte du, det äe inte du neehej.
så nu undrar jaa om du kan få va med mig?
man kan inte ha särskilt kul med lilla dumma dej!
Visst skulle det va bra om du kunde ta och skärpa dej,
och bli mera lik snälla, söta, kloka mig?"
(jag har inte kunnat googlat fram texten utan fått skriva av den medan de sjunger den, tack spotify, så jag kan inte garantera att den är exakt så här.)

Nu vill jag också påpeka att detta INTE är riktat till någon specifik person, men man blir så trött på personer som inte har alla tomtar i stallet, eller hästar på loftet (eller är det tvärt om!?).

Att operera sig är INGEN genväg till att nå ett mål man kan nå på egen hand. Självklart kan man gå ner i vikt UTAN operation, men är man så överviktig som jag var, och många med mig så är det svårt och tungt att börja motionera. Självklart kostar det samhället pengar att bekosta överviktigas operationer, men vad kostar det samhället med alla följdsjukdommar man annars hade dragit på sig om man INTE gått ner i vikt? För att räkna upp några;

Knäskador (pga att bära mycket övervikt under en lång period) - Bidrar i bästa fall enbart till långtidssjukskrivning. Får man en skada i benen av en annan anledning (exempelvis ramlar och skadar sig) blir rehabiliteringen EXTREMT LÅNG om man bär på så mycket som tillexempel jag gjorde!
Diabetes - Kan också innebära en tids sjukskrivning, och många mediciner och insulinsprutor. Kan också innebära att man inte kan jobba med vad som helst.
Högt blodtryck - Innebär också viss sjukskrivning och mediciner, och läkarbesök.
Hjärt och kärl sjukdommar - Sjukskriven och sjukhusvistelse.

Vem betalar allt detta om man inte lyckas gå ner i vikt på egen hand?
Dessutom så kan man inte jobba med allt om man är extremt överviktig. Man får inte diskriminera folk pga övervikt, men faktum kvarstår; klarar du dina arbetsuppgifter lika bra med 50-60kgs övervikt. Vi kan ta mitt jobb tillexempel; klarar jag med den övevikten att leka med barn på golvet, snabbt ta mig upp och stå och sedan ner på golvet igen? Kan jag åka med i pulkan eller i rutchkanan eller fastnar jag på mitten? Missförstå mig inte SNÄLLA men i många yrken finns det arbetsuppgifter som man klarar mindre bra av pga extrem övervikt. Och pga detta blir många utbrända och till följd av det? - SJUKSKRIVNA!

Nej jag blir så arg på folk som ser våran operation som belastning för landstinget. Jag förstår att det finns delade meningar om operationer, men för guds skull, om det nu är så himla lätt att gå ner i vikt utan hjälp varför sitter du (ingen specifik person menad) och är tjock!?

Nått mer jag är trött på är alla dessa ursäkter för VARFÖR man är fet. Det finns många anledningar till att äta, deppression osv, men vem är det som har tuggat och svalt maten!? det är knappast någon annan som har tvingat dej (ännu än gång ingen specifik person utan menat rent allmänt) att äta med en pistol mot huvudet!?

Man är väl medveten om vilka dåliga vanor man har, och någon gång kommer man till en punkt där man är trött på att ha dessa och man är berädd att göra en förändring. Har man hunnit bli för överviktig då kan det vara svårt på egen hand.

Var inte rädda att göra en operation, det är OTROLIGT starkt att VÅGA stå för att man har dåliga vanor och att man vill ha hjälp för att komma över dem. Bara för att man gör en operation får man inte allt serverat på silverfat. Man får jobba för att gå ner i vikt ändå. Dessutom finns risken med operation att gå upp i vikt igen, men det är FAN så mycket lättare att hålla vikten med en operation bakom sig än utan.
Det handlar om att ändra livsstil, inte att "banta" för så fort du slutar banta, vad händer då?

Denna blogg är öppen för folk att kommentera. Och förlåt mig för min upprördhet. Jag menar inte att alla överviktiga ska göra operationer heller, det är upp till var och en vad man vill göra med sin kropp, och jag tycker att alla människor är vackra som de är, huvudsaken är att man trivs i sin egen kropp och med den hälsa man har. Mår man dåligt tycker jag att man ska göra något åt det, och oavsett om du söker hjälp eller inte är du en stark människa för att du tar tag i dina dåliga vanor och för att du vill göra en förändring! <3

60 kg ner

2010-05-17T10:14:00.002+02:00

Nu har jag gått ner 60 kg. Inte just nu, det var några veckor sen, men jag har inte orkat tagit någon bra bild ännu.

klickbara bilder, som vi älskar =)

1 års kontroll avklarad

2010-03-24T19:21:00.002+01:00

Jahapp idag var den så kallade 1 års kontrollen. Dock inte med någon läkare, utan jag fick klara mej med en sjuksköterska, men det gick kanon. Mina prover var bra, och hon tyckte att jag hade gått ner i vikt VÄLDIGT bra. Men huden på magen och brösten sa de att de inte gör nått åt som fallet är idag. Tydligen ser jag väldigt bra ut enligt deras mått mätt, däremot tog hon kort på mina överarmar och sa att doktorn skulle kolla på bilderna så hör de av sig till mig om de ska göra nått åt mina armar. Åh vad jag håller tummarna, annars får jag tjata på dem igen sa hon när jag ska träffa dem i november.
Min plan är att jag hoppas nu, och händer inget nu eller i november så kommer jag göra en för egna slantar, för sånna här armar tänker jag inte ha resten av mitt liv, så enkelt är det. =)

1 års kontroll inplanerad.

2010-03-23T14:12:00.002+01:00

Imorgon är det dags för mig att infinna mig på sjukhuset för 1 årskontroll. För mig är det ju nästan som en 1,5 årskontroll, men ändå :) Idag var jag och tog prover, så får vi se hur det går för mig imorgon. Jag återkommer!

Tomas min gymnastiklärare stod och valde ost...

2010-03-05T17:35:00.002+01:00

Idag såg jag honom, han hade som vanligt på sig sin blåa träningsoverall, men magen som brukade göra träningsoverallen utfylld fanns inte kvar, han verkade själv lyckats gå ner en hel del i vikt, kanske har hans morötter äntligen hjälpt honom? Ialla fall så stod han och rev runt bland osten vid osthyllorna på maxi. Jag gick först på andra sidan, men när jag såg honom så sprang jag runt och "låtsades" välja ost jag också. Jag kände mig sjukt snygg i dag i min nya päls, leggings och shorts, dessutom hade jag stövlar och HÖGA klackar. Jag VILLE verkligen att han skulle se mig, se vilken kalaspingla jag blivit, inte tack vare honom, utan tack vare migsjälv. Han såg mig, för han hälsade, och gud vad jag hoppas att han verkligen kunde placera mig som den där tjocka, envisa högstadieeleven.

I alla fall när jag gick högstadiet så stod han alltid med magen som hängde fram och spände ut hans träningsoverall, han knaprade alltid morötter och delade ut order vad alla skulle göra; "nu springer ni 10 varv runt fotbollsplanen som uppvärmning" hette det ofta, samtidigt som han själv stod kvar på plats med solen som blänkte och speglade sig i flinten.
Jag som den envisa, argbiggan jag är ställde så klart inte upp på detta nonchalanta beteende, så jag ställde mig på tvären, vilket resulterade i en arg Tomas och ett IG i betyget. Efter diverse möten på skolan lyckades vi (mamma, min klassföreståndare och jag) övertyga honom om att alla kan, efter sin egen förmåga, men alla kanske inte är skapta för att springa tio varv. Han var helt enkelt tvungen att tänka om gymnastikmässigt och jag fick till slut ett G.

Jag blev lite knäsvag när han sa "hej" idag. Jag hälsade glatt tillbaka och sprang bort till Marko och berättade allt.
Nu kanske ni tror att jag inte tycker om Tomas, och sanningen är nog att jag hade lite svårt för hans pedagogik, men jag respekterar honom, och tillslut kunde ju han ändå inse att det låg brister i hans undervisning, och det var nog jobbigt för honom att ändra på sig, men nyttigt likväl.

träning?

2010-02-20T17:03:00.002+01:00

Hur går träningen för mig då?
Jag skulle ljuga om jag sa att jag har tränat varje dag, för det har jag inte. Men jag har tränat ca 3 ggr i veckan, och jag tror att det har gett resultat. Jag har inte sett något resultat på vågen ännu, men jag känner träningsvärken och jag känner mig starkare i armarna! Det är alltid nått. Hoppas att det börjar synas på vågen snart också!

Går in i hårdträning

2010-02-08T16:14:00.002+01:00

Nu är det dags för mig att börja hårdträna. Jag får helt enkelt se till att börja röra på det fett som är kvar. Det har nämligen kommit till den kritiska punkten att inget mer händer tack vare operationen, de sista 12 kilona är helt beroende på mig och vad jag gör. Jag har aldrig haft lätt för att gå ner i vikt, så för mig krävs det en extra ansträgning. Nu har jag ändå kommit dit där det inte är speciellt jobbigt att röra på sig längre, det är mest jobbigt att komma i träningskläderna och utanför dörren. hehe
Nu har ju jag sån tur att jag har en crosstrainer i uterummet, och jag tänker faktiskt stå på den där ute, man ser ju hurtiga personer som springer ute i tunna träningskläder.. då borde jag kunna röra på mig i uterummet med tjocka träningskläder. När jag tränat kondition på crosstrainern kan jag gå in och träna på mitt aerobiska kompaktgym. Japp detta ska jag börja med så fort jag kollat klart på thats 70's show, och så ska jag försöka hinna med att göra detta varje dag. Wish me good luck! =)

bye bye fetma

2010-01-23T16:28:00.002+01:00

Jaaa jag vet att jag sa att vi skulle kasta BMI tabellen i Sverkers röda soptunna. MEN (Tonys men) jag har i alla fall kollat hur tjock jag är enligt den dumma tabellen. Och gissa vad? jag har nu när jag väger 77 kg ett BMI på 29,3 vilket bara är övervikt enligt BMIfolket. YAY

så jävla irreterad.

2010-01-17T13:37:00.002+01:00

Har ni lyssnat på radio på sista tiden? Det är nämligen så att de har börjat göra reklam för överviktsoperationer på radio. Det är ett privatsjukhus som gör reklamerna. Bara själva tanken på att de gör reklam om det gör mig lite arg. För det är ju inte direkt som att köpa sig en ny tröja eller köpa sig nya strumpor. Det är en förändring för hela livet, nått man måste ha tänkt igenom väldigt noga innan man gör. Det är en operation, som medför risker, det är inget man bara gör i förbifarten på väg till jobbet en onsdag. Men ändå tänker jag att reklam kanske kan vara bra också, att folk får reda på att det finns en utväg.
Men det jag faktiskt blev riktigt arg över var hur de la fram reklamen. Det är en kvinna som pratar, som säger att hon gått ner väldigt många kilo, och att hon är 50 år. Enligt henne är det bästa med operationen att hon har blivit kär igen. De lägger alltså fram det som om att om man bara är smal kan man hitta kärleken. Precis som om att tjocka personer inte kan vara älskade, eller att de inte kan älska själva.
Jag blir fruktansvärt arg. För visst är det så att hela livet förändras, och man förändras som människa, jag har blivit mer självsäker. Sånna saker kan givetvis i sin tur leda till att man träffar människor som man kanske inte skulle ha träffat som tjock, men riktigt så lägger de inte fram det hela.

Dessutom ska man operera sig för att man ska få en bättre hälsa, för att man vill ta hand om sig själv, för att man vill göra en förändring i sitt liv. Man ska inte göra det för att man vill bli kär, det kan man bli ändå!

Att man aldrig lär sig.

2010-01-13T13:16:00.002+01:00

Igår kom jag hem ifrån några intensiva dagar i Karlstad.
Att vara i Karlstad innebär att äta ute ALLA måltiderna på dygnet, vilket för en "vanlig" person kan verka som lyx, för mig är det fruktansvärt.
Att ata ute ibland brukar gå jättebra och brukar inte innebära problem, men saken är den att när man inte vet hur maten tillagats så kan man bara gissa, och försöka välja det som innehåller minst grädde osv.
Jag tror att jag lyckades bra enda till lunchen på tisdagen. Men efter den måltiden hände nått, jag vet inte vad det berodde på, grädde, åt för snabbt eller om jag glömde tugga ordentligt. Ont i magen fick jag i alla fall, som resultat av det onda kom det tårar och jag kunde bara inte sitta och lyssna på fler redovisningar, så min lärare tog med mig till ett rum där det fanns en säng. Där låg jag i ca 40 minuter och sen började det släppa. Så jag hann med att se den sista redovisningen för dagen.

Jag vet att det onda släpper efter ca 30 -40 minuter, men det gör så ont när man är mitt uppe i det. Att bli smal är inte bara glitter och glamour!
Dessutom blir jag så ledsen på mig själv, att jag aldrig lär mig hur man ska göra. Speciellt när man är ute och flänger, då kan man bara inte slarva!

Tyngst hittills...

2009-12-08T13:20:00.002+01:00

Usch vad jag är dålig. Håller inte vad jag lovat, jag lovade ju att komma in och berätta hur mycket jag vägde, men det gjorde jag inte, eftersom jag inte gått ner under 80 strecket Och det har varit ett tungt kilo, det tyngsta kilot hittills men nu har jag klarat det! 79,8 kg vägde jag i morse (med blött hår, vilket måste innebära att jag säkert väger ett hekto mindre med torrt hår) :)
Ah jag är glad, det förstår ni väll!? :D

ETT ÅR!

2009-11-17T20:16:00.002+01:00

Ja visst! Idag är det exakt ett år sen jag gjorde min operation! För ett år sedan låg jag på uppvaket i ett rum och glodde på nått skittråktigt program på tv, och pendlade mellan att vara så groggy och omtumlad så att jag inte minns nått, till att jag var vaken och hade ont.

Jag hade ju ett mål, och det var ju att gå ner till under 80. Jag vet ännu inte om jag har nått det målet, och jag tänker inte väga mig på kvällen. I morse hade jag glömt bort att det var ett år sen, eftersom jag hade fullt upp med att fixa iordning mig till praktiken. Men jag ska försöka komma ihåg att väga mig imorgon bitti så att ni och framförallt jag kan få veta om jag gått ner nått.

Jag vill också berätta vad jag var med om igår. Jag gjorde en god och gräddig(!?) pastasås med bacon i. Inte alls något konstigt med den saken, det konstiga är hur jag mådde efteråt. Jag tror att jag upplevde dumping igen för första gången på väldigt, väldigt länge. Jag tror att jag inte mått så dåligt sen någon månad efter operation. Antagligen var det grädden i såsen som gjorde det. Jag har när jag tänker efter inte ätit gräddsås i den formen sedan operationen, men det kändes igårkväll som om kroppen ville påminna mig om vad jag gick igenom för ett år sedan.

Förutom gårdagen fungerar mitt liv hur bra som helst! Men jag mår dåligt och skäms för mina överarmar, och till viss del över brösten. Som tur är behöver jag väldigt sällan visa brösten för någon annan än min Marko ;) men komplex har jag i alla fall, och det har ni nog märkt.
Som sagt, jag mår kanon! Om man bortser från gårdagen :)

Avundsjuk på Anna Book

2009-11-10T20:58:00.002+01:00

Som ni kanske vet så har jag och allas vår Anna Book genomgått samma operation. Det Anna har gjort dessutom som inte jag har gjort är att hon har opererat brösten och sina armar. Såg det på plastikkirurgerna alldeles nyss. Hon blev så fin! och hon har inga skinnpåsar!! hon har bröst! och hon har inte värsta gäddhänget längre. Jag vill oxå!

10 dagar kvar

2009-11-07T17:40:00.002+01:00

Ja nu börjar det dra ihop sig till min 1 års dag som opererad. Jag minns hur jag kände för ett år sedan, nervös och full av förväntan. Jag visste att "förvandlingen" skulle bli obeskrivlig men att den skulle bli så här bra det visste jag inte. Det känns helt fantastiskt, och jag har varit hur duktig som helst!
Jag minns inte ens när jag vägde så här lite sist. Måste ha varit på högstadiet, typ 7an.

Hur som haver hoppas jag att jag snart ska få komma på ett års kontroll efter operation, för då ska vi nämligen prata om hud, om all hud jag vill ta bort. Och det är inte lite hud det, jag vill bara bli "normal". Det som jag vet behövs göras är magen (som man får betald av landstinget), jag behöver också göra överarmarna och brösten. Folk som ser mina bilder kan säkert ana att överamarna behövs göras, men folk blir förvånade över att jag vill lyfta brösten. Men tänk bara på vilken hylla jag hadde innan! det är inte konstigt att det bara är små skinnpåsar kvar...

Hur som haver, 10 dagar kvar och mitt mål är att väga 70 någonting, alltså 79 är alldeles tillräckligt, men jag är givetvis glader ju längre ner på 70 jag kommer :)

55 kg ner

2009-11-06T14:40:00.002+01:00

Ja nu vill ni säkert veta hur det går för mig. I morse stod vågen på 80,5 vilket alltså innebär 55 kg ner. De sista 5 kgna har tagit sin lilla tid, men det går i alla fall och det är huvudsaken. Snart firar jag dessutom ett år efter operation Hela det här året har gått otroligt fort och jag är så glad för det jag åstadkommit.

fortfarande fet.

2009-10-11T23:10:00.002+02:00

Massa BMI snack nu!
BMI boddy mass index. Något som läkarna använder för att räkna ut hur många kg per kvaderatmeter man har, alltså man räknar ut förhållandet mellan vikt och längd. På detta sätt kan läkare och andra personer avgöra om man är underviktig, normalviktig, överviktig, har fetma eller har sjuklig fetma. En normalviktig person ska alltså utifrån dessa värden ha ett BMI på ca 18,5-24,9. Vanlig övervikt har man enligt dessa riktmärken om man har ett BMI på 25-29,9 fetma 30-39,9 och allt över 40 tillhör svår eller sjuklig fetma!

För att få göra en gastric bypass operation (den som jag har genomgått) brukar man ha en magisk linje vid 35. Men man opererar även personer med BMI så lågt som 30, Alltså där gränsen för fetma går.

Det är kanske inte så svårt att lista ut att jag hade ett väldigt högt BMI när jag var som störst men nu vill jag chocka lite genom att tala om att mitt BMI för ett år sedan låg så högt som 52,3!!

Sen sjönk detta BMI väldigt fort och nu är jag nere på ett BMI på 32,4 vilket indikerar starkt på att jag fortfarande, enligt dessa kriterier fortfarande har fetma, och fortfarande skulle bli godkänd som patient för en överviktsoperation.

Nu anser jag mig inte ligga i fetmazonen längre, men gör det enligt dessa kriterier. Blir då sugen att kolla vad jag kommer ha för BMI när jag är "färdig" sen. Om jag någonsin når min målvikt på 64-65 kg så kommer mitt BMI att ligga på runt 24,7-25,1 alltså ligga och nalla på gränsen till övervikt!
Jag känner mig inte fet nu, och kommer inte göra det då heller, vi kan alltså konstatera att vi kan lägga BMItabellen i Sverker Olofssons röda soptunna!

Vad fan har jag utsatt mig för!?

2009-10-09T21:16:00.003+02:00

Ibland står jag framför spegeln och begrundar min kropp.. helt näck. Nått som ni inte kommer att få se bilder på ;)
I alla fall så står jag och begrundar mig själv, i detalj. Försöker komma på en massa bra saker att säga högt till mig själv för att bättra på självkänslan, men allt jag får fram är "hur fan kunde du utsätta dig för att bli så sjukligt överviktig, och förstöra din kropp så att du måste göra hudoperationer för att inte huden ska hänga!?" Jag blir så besviken på mig själv, alltså inte över viktnedgången, för där rockar jag fett, utan över att jag tillät mig att bli så stor. Ah jag kommer att få ta massor av lån för att ta bort massor med hud. först då kan jag lägga tjockasofie bakom mig.

Smartast i hela världen

2009-09-16T23:01:00.002+02:00

Jag kanske inte är den skarpaste kniven i lådan alla gånger. Och det står jag för. Många gånger kanske saker man säger inte blir riktigt som man har tänkt sig. Man har tänkt sig att hjälpa men det slutar med att den andra parten blir ledsen.

Den andra parten ställer sig i försvarsställning och blir arg för att jag tog upp frågan vikt och operation. Flertalet som inte är mogna för att ta beslut om att gå ner i vikt finner inga nackdelar på övervikt. De finner det som att det är alla andras problem om de inte kan hantera att man själv är överviktig.

Jag tycker INTE att alla människor ska stöpas i samma formar och se ut som dockor. Jag tycker verkligen INTE att alla människor ska vara smala. Det jag tycker är att man ska vara sig själv och man ska vara så hälsosam som man vill vara innerst inne.

En person som letar hjälp, i snabba bantningsmetoder eller piller men som samtidigt försvarar sin vikt med att man mår så bra och är så säker i sig själv. Till den personen har jag en fråga! Varför letar du lösning på ett problem du inte påstår dig ha!?

Jag har varit där! Jag har suttit inför släkt och vänner och blivit skitpist på folk som tagit upp min vikt. För jag var inte mentalt mogen till att se att jag faktiskt var tvungen att göra ett nytt aktivt val att förändra mitt liv. Man kan kanske kalla det lathet med kombination av avsaknad av självinsikt. Man vet egentligen att man har ett problem där av letar man en snabb lösning, men man vill inte/orkar inte göra nått åt det, för man tycker inte att det har kommit till bristningspunkten ännu.

Nu låter det som att jag inte tror på snabba bantningskurer och piller. Jag har nog provat det mesta i bantningsväg och för mig har det fungerat lite grann. ner 10 kg men sen 20 upp igen. Klockren JoJo bantning. Men jag tror heller inte att operation är svaret på allas gåtor. Alla måste hitta det som fungerar för dem. Kanske är det GI eller Reductil eller Viktväktarna eller något annat. För vissa är det Operation.

Snälla! När någon pratar med dig om din vikt, vare sig det är för att du är underviktig eller överviktig, ta det inte som kritik att de inte tycker om dig för att du ser ut som du gör. Ta det för att de är oroliga för dig, de vill ditt bästa. Och är det verkligen så att du inte letar efter ett svar, att du inte vill gå ner i vikt för att du trivs som du är, utannonsera inte hela tiden att du bantar osv. det får folk att tro att du faktiskt försöker göra nått åt det. Berätta för folk hur du känner, hur du tänker. För tänk på att de som tar mod till sig att prata med dig, de är dina riktiga vänner, de du kan lita på.
De som kastar glåpord efter dig är de du ska skita i.

Bråttom!!

2009-09-11T07:00:00.000+02:00

Ja nu borde jag gå ner till bussen. Men jag vill bara rapportera, för jag är riktigt glad.
Jag har gått ner 1 kg till!! alltså 51 kg totalt. Ett kg är inte så mycket, men jag är lycklig i alla fall!

Nu springer jag till bussen!
Hej :)

TACK!

2009-09-05T15:09:00.000+02:00

Tack för alla fina kommentarer i mitt förra inlägg! Ni anar inte hur glad jag blir!
Massa pussar och kramar på er underbara kommentarskrivare! :D

50 kg ner

2009-09-02T23:28:00.003+02:00

Nu ni!

I fredags visade vågen 85,5 kg, vilket innebär att jag har gått ner 50 kg. helt massa otroligt!

laddar upp bilden så ni kan få klicka. Jag ÄLSKAR att kunna klicka sönder bilder, vilket jag antar att ni gör också!

Nu har jag före och efterbilder från finland också!

2009-08-11T22:50:00.003+02:00

För två år sedan, ganska så exakt var vi i Finland sist. Jag satt på en brygga, Harris brygga för att vara exakt. I lördags satt jag på samma brygga. Ja, det ÄR samma person!

Hum och host

2009-07-25T09:00:00.004+02:00

Jaha.. här sitter jag igen. Och inte har vågen rört sig nämnvärt. Jag måste ha nått en såndär plattå igen.. :( Men jag har bara lite drygt 20 kg kvar att gå ner, och de säger att målet är att gå ner all sin övervikt på 2 år. Så jag har alltså mer än ett år kvar att gå ner 20 kg.. Det ska jag väl klara! :)
Jag sitter här och kollar på kort från när jag blev moster igen i höstas. Och jisses säger jag bara. Ebba är ju hur söt som helst, men kolla lite på bilderna:

Den som säger att min viktnedgång endast beror på att jag släppt några fisar och spänner in magen kan dra dit pepparn växer! - Och ja! det finns så omogna människor som faktiskt säger så! HA!

BTW, på det översta kortet sitter min ömma moder, vi väger ungefär lika i dagsläget.

Nytt mål!

2009-07-08T14:22:00.002+02:00

Jahapp nu när man är under 90 kgs sträcket så är det dags att sätta upp ett nytt mål. Jag sätter det lite kort på 85kg och det ska ske innan finlandsresan. Det ska inte vara omöjligt att nå tycker jag.
Hejja på mej!

88,8 kg

2009-07-06T22:01:00.003+02:00

Så här ser jag ut när jag väger 88,8 kg.
(Ni ser gäddhänget som hänger och slänger under armen).

Idag hamnade vågen på 88,8kg. vilket är 46,7 kg ner, man kan nästan säga 47, men inte riktigt.
Nått som jag känner nu kommer bli behövligt, nått jag faktiskt skäms över, är mina överarmar. Magen verkar dra ihop sig hittills, låren också, vaderna också och så även rumpan. Men som det känns nu så är det överarmarna skulle jag vilja ta bort hud på. Tuttarna hänger givetvis också, skulle väl gå att lyfta dessa, men så funderar man, till vilken anledning då?, gäddhänget syns ju...

Man kan se gäddhänget skymta på
denna bild också (bild också från idag)

Nytt liv

2009-07-02T18:36:00.002+02:00

jag känner mig så positiv, är det bara för att jag gått från 90,1 till 89,1 som alla kläder sitter bra? är det det kilot som gör att kläder går från att sitta som korvskinn till att sitta fint?
Eller är det psykologiskt? att bara för att jag är under den magiska gränsen så känns det bättre?
Hursomhelst, så känns det fantastiskt!
Beställde kläder i helgen som ÄNTLIGEN dök upp! Hämtade ut dem idag, och fy fan vad jag känner mig fin! :)

YES YES YES!!

2009-07-02T11:16:00.002+02:00

Idag har det hänt, idag är jag under 90 kg!! Vågen stannade på 89,1 kg imorse vilket innebär en viktminskning på totalt 46,4 kg! Jag är lycklig idag.

OJ! Skratta inte!

2009-06-25T22:38:00.004+02:00

Jag tömde min sambos mobiltelefon idag, jag hittade lite "tjockisbilder" på mej. Kolla in.

måste bara

2009-06-17T00:34:00.001+02:00

Lägga in bilden i denna bloggen också. Rätt nöjd.

Saltbrist?

2009-06-16T23:57:00.002+02:00

Jag har fått dille på att äta hårtrutbröd med leverpastej och smörgåsgurka på om "kvällarna". Och det är egentligen mest gurka och sen ett tunt lager av leverpastej och smörgås under... Jag fullkomligt missbrukar smörgåsgurka... Måste ha saltbrist har jag konstaterat :)

glömde

2009-06-15T16:29:00.001+02:00

ja jag glömde.. det är -45 kg nu.. alltså 90,5 1 kg till och jag är under 90.. YAY! det har jag inte varit sen högstadiet.. HA!

Nu vet jag!

2009-06-15T15:41:00.003+02:00

Ibland kan jag äta "massor" med mat. Ofta är det pasta som glider ner fort. Men potatis, potatismos eller färsbiffar som hemmagjorda pannbiffar eller hamburgare går inte ner alls. en tugga så är det stopp. Nu har det varit stopp två dagar i rad. :(
Det är lite träligt men nu kan jag sätta fingret mer på vad jag kan och inte kan äta. Ett tips är att skriva ner vad det är som går trögt.. det gjorde jag och kan nu veta mera exakt.. för man glömmer så lätt från dag till dag vad man ätit.. :P

lite till

2009-06-03T14:47:00.001+02:00

Idag står vågen på 91,5 alltså 44 kg ner.

Jag mår bra. Kanonbra! Kom i ett par till jeans jag inte haft sen 100 år tillbaka. Det är kul att det går frammåt.

Idag står vågen på..

2009-05-29T08:24:00.001+02:00

92,0 kg. Det är alltså en viktnedgång på totalt 43,5 kg..

Kolla in mina nya shorts!

2009-05-28T23:26:00.003+02:00

När jag behöver peppas, för även jag kan stå och stirra mig blind i spegeln ibland och känna mig inte ett dugg mindre än jag började. MEN då tar jag på mig mina shorts som jag hade på mig på den här bilden:

Det syns inte så bra, men shortsen sitter ganska tight i midjan. Här är de igen, lite mindre tight i midjan. Jag kommer spara de här shortsen som ett mått på hur mycket jag har gått ner.

Det syns lite dåligt eftersom jag har svart linne på mig. Men jag tror ändå att ni förstår vad jag menar :D

Viktrapport

2009-05-22T14:34:00.003+02:00

Ja det går inte fort inte. Men jag är glad att meddela att jag nu mer har gått ner 42 kg. Jag väger alltså 93,5 kg nu. 3,4 kg till och jag är under 90 ^^ Men det blir väl i slutet av juni någon gång om man har tur :)

Ny bild!

2009-05-07T17:20:00.001+02:00

Här är jag, 40 kg lättare!

Klickbara bilder, se skillnaden!

inga bilder ännu :)

2009-05-04T19:35:00.002+02:00

nej nej, än har jag inga bra bilder jag har haft mens i nån vecka och jag känner att magen är lite väl svullen.. och jag vill ju inte ha svullen mage på kortet ;) Men det kommer, jag lovar :)

Jag vill bara berätta att en av mina vapendragare gör sin op snart, så vi alla kan hålla tummarna för henne nu under maj månad.
Dessutom är en annan vän precis nyopererad. Det håller vi också tummarna på att allt går bra nu efter operationen! Lycka till!

Jag vet att jag är dålig..

2009-04-29T20:16:00.002+02:00

Hej och hopp.
Jag vill bara kika in och skriva att den 22 april hade jag gått ner och landar på 95,5 kg. Alltså 40 kg ner!
Men jag har inte laddat upp någon bild på det ännu, mest för att jag inte har någon bild, vi ska ta en, men jag är aldrig tillräckligt snygg. Hoppas det blir en innan vi åker på fredag, för då borde jag vara rätt snygg :D

Nehej, här står det still.

2009-04-19T21:36:00.003+02:00

Ja fy faen! Inte ett hekto ner! Besviken på mig själv. Äter jag för mycket? äter jag fel? jag får ångest på tunnan som sitter där magen borde sitta. Mår så dåligt över hur jag ser ut. Jag vet jag vet, jag borde vara glad, för hej 38 kg ner! Men ändå så känner jag mig som en flodhäst.
Jag har förmodligen ingen anledning att känna som jag gör. Men när jag kommer hem på torsdag ska jag börja träna! Har väldigt mycket de kommande dagarna framför mig, men på torsdag kväll blir det 30 min på crosstrainern, och sen ska jag köra stenhårt med det varje dag, för fan jag ger inte upp!!

bara för att liksom

2009-04-04T00:55:00.003+02:00

En till bara för att jag vill visa upp migsjälv-bild :D

Jag är lycklig!

2009-04-03T12:00:00.002+02:00

Gud!
När jag vaknade imorse kände jag mej fet.. inte vanligt tjock, utan jättefet! Jag ställde mej på vågen för att på något sett bevisa för mig själv hur fet jag är så fick jag mig en glad överraskning. Jag vägde (hör och häpna) 97,6 kg!!! Jag har alltså gått ner 38 kg nu! Jag är lycklig!
Sen låg faktiskt jag magsjuk i början av veckan och sen dess har jag gått upp ett kg till, för jag kan tänka mig att man förlorar mycket vätska, men HEY det är fredag idag, och det borde ha stabiliserat sig! 2 kg till och jag har gått ner 40 kg. WOHO!

Helt över förväntan!

2009-03-25T21:57:00.001+01:00

Nu är mina annonser på tradera avslutade, sammanlagt gick jag med 1100 i vinst. Helt otroligt!
Tack alla som budade! Jag är glad idag!

det här är ingen

2009-03-19T23:06:00.003+01:00

"sån" bild.

jag tar ju bilder var 10 kg. Jag har inte gått ner 10 kg till, men jag vill visa vad fin jag är. för jag känner mig jättefin!

bara 1,5 kg kvar

2009-03-19T11:16:00.002+01:00

jajjamen. Nu har jag bara 1,5 kg kvar tills jag når mitt mål på under 100 :D
det gör mig nöjd fast jag är nöjd även när det går långsamt! :)
Dessutom väger jag snart lika mycket som min pojkvän! för han väger 98 kg :)

dagens viktrapport: 101,5 kg

Om till och med han ser det...

2009-03-15T23:13:00.001+01:00

...
Min bror träffade jag igår. Han tyckte att jag blivit smal. Han SÅG det. Om till och med han ser det och säger det så måste det ju vara så ellerhur!?
Wooho

Jag har lagt upp lite annonser på tradera på kläder som jag inte längre kan ha. Har fler annonser men börjar med dessa. Kolla gärna in dem!

http://www.tradera.com/category/category.aspx?ftgnr=1011210&filtertype=0&sortby=6

Snart är det dags..

2009-02-28T15:00:00.000+01:00

ja, snart och snart.. det är egentligen ett bra tag kvar tills jag ska på kryssning. Den 22:a april. Tills dess ska jag väga under hudra! Jag tror att jag kommer klara det, eftersom jag nu är 104,4. alltså är det bara 4,4 kg kvar tills jag väger under 100. Det är inte ens ett kg i veckan, så det ska jag klara!Jag kanske till och med klarar nästa magiska gräns efter det som är 95 (vilket jag vägde när jag tog studenten). Men första delmål nu är alltså 99,9 ;)

Anna Book

2009-02-27T11:53:00.002+01:00

Som många av er redan vet har jag och Anna Book genomgått samma operation. Det gör mej stolt, eftersom hon är en så stark och fin människa! Hon har tagit tag i sitt liv, precis som jag. Vi ser fram emot vårat liv som mer nyttiga och hälsosammare människor!

Nu ska jag fixa lite lunch.

Från puppa till fjäril

2009-02-20T16:21:00.003+01:00

Eller från fjäril till puppa!?

Vissa saker var då allt bekvämare som tjock. Inte för att jag riktigt ännu klassar mej som smal, men okey, det finns vissa saker som var bekvämare som tjockare. Bland annat (alla som känner mej vet) så har jag alltid varit en kall människa (tolka det hur ni vill ;)). Alltså, jag fryser jämt väldigt mycket. Vet ej vad det beror på då de flesta överviktiga brukar ofta svettas mycket. Men jag, jag fryser, till och med så pass mycket att min älskling fick köpa Henry till mej, min nalle jag kan värma varm i micron. Hur tror ni det är då när jag förlorat 30 kg fett? Jag fryser ännu mer.

En annan sak som är dumt är att allt gör ont. Cykla gör ont i rumpan, bada i badkaret gör ont i rumpan, att stöta emot saker gör definitivt ondare nu än innan, kanske för att min borg av 30 kg fett är borta!? Men om man tänker, jag har ju under större delen av mitt liv sett ut på liknande vis jag gör nu, bara under 2 år jag var så fet jag var då, och ändå gör saker och ting ondare än någonsin. Konstigt tycker jag.

Men jag får helt enkelt träna, träna rumpan så att jag får stora feta muskler så jag kan sitta på sadeln utan att få skitont!

3 månader

2009-02-18T14:13:00.002+01:00

Det var meningen att jag skulle författat ner detta inlägg igår, men äsch det går lika bra idag.
Igår fyllde jag 3 månader =) nya jag alltså. Idag var jag på 3 månaders kontroll =) det gick bra. Ska officiellt sluta med järntabletterna nu (vilket jag inofficiellt nästan aldrig ens började med) mina värden är tack och lov bra!

30 kg ner!

2009-02-14T20:46:00.004+01:00

Nu ni, här händer det grejer. Dagen till ära har jag faktiskt gått ner hela 30 kg. Det är hysteriskt mycket egentligen. VÄLDIGT mycket! Jag är glad.

Till vänster ser ni 30kilos bilden, men jag laddar även upp den här, för er som gillar att klicka! :)

bara 2 kg kvar

2009-02-08T13:21:00.004+01:00

Ja visst gott folk! - dags för en ny viktrapport!
Idag slutade vågen på 107,5. alltså 2 kg kvar till det är dags för ny fotografering, och det är alltså när jag gått ner 30 kg. Än så länge har jag alltså gått ner 28 kg. Kan ni ens förstå hur stor jag var tidigare? Snäll som jag är vill jag redan nu visa er.

Jag tror att ni är kreativa nog att se vilken bild som är "före" och vilka som är "efter". jag litar på er.

ju mer jag tänker på det..

2009-01-31T19:58:00.003+01:00

Jag har tänkt på en grej. När jag gjorde min operation så fick jag prata med en dietist. Dietisten berättade om massa saker som kunde bli svårt efter operationen, var av en sak var det här med att dricka till maten. Det ska man tydligen INTE göra då det liksom fyller magen med vatten och dessutom rinner igenom mycket fortare och ger då resten av maten sån fart genom magen så man kan bli illamående och kräkas.
Hon sa att man kunde ta en mun vatten liksom om man är jättetörstig. Jag hade aldrig tänkt på det tidigare men tydligen dricker jag väldigt mycket vatten till maten. Och ju mer jag tänker på att inte dricka så mycket, desto mer vatten slutar det med att jag har druckit. Jag mår inte direkt så illa efteråt av den sakens skull, men jag tror inte att det är bra att jag fyller magsäcken med vatten istället för mat. så jag har bestämt mig för att sluta tänka på att inte dricka.. jag kan dricka så mycket jag vill.. så de så!

För er som minns..

2009-01-23T16:00:00.004+01:00

Endel kanske minns mig från tiden på gymnasiet. Då minns ni säkert min älskade kappa.. denna röda älskade kappa jag hade på mej jämt!

Kolla in mej! Sist jag provade den här.. för några kg sen, då kunde jag inte ens knäppa. Dessutom börjar min nyinköpta jacka redan bli för stor. För att inte tala om min gamla gamla jacka.. den sitter som en säck.
Jag provade också min beiga korta jacka, och den satt bra den också.

Vågen har jag inte kollat nu.. Vill inte stirra mig blind. Jag ser ju att jag blivit smal(are) det räcker gott för mig! :D

Yay, jippiyay..

2009-01-17T15:10:00.003+01:00

Idag vaknade jag med en glad överraskning! Jag har inte velat väga mig på någon vecka eftersom det stått still hur länge som helst. Men jag samlade mod till mig (nu när mensen är över, man väger alltid lite mer när man har de) och ställde mig på vågen. Gissa vad!? 111,8 kg!! Så nöjd.. Blev så glad och peppad.

Nu ligger jag tyvärr i sängen och mår lite illa. Jag har mått illa 2 ggr den här veckan, men det blir inge mer än att jag mår illa. Om jag ändå kunde kräkas så det som inte är bra kommer upp, men nej jag ska må dåligt i en halv evighet istället... Men nu vet jag ju att det inte går. Det spelar ingen roll om jag bara äter lite smörgås, smörgås är inte för mig längre. Jag åt bara 2 tuggor limpsmörgås idag, och det får mig att må illa. Kanske någon gång i framtiden, men inte just nu.

Men jag misströstar inte, jag offrar gärna smörgåsarna för att ha gått ner 24 kg (vilket det är nu). Känner mig så smal och fin när jag ser mig i spegeln :)

Pepptalk..

2009-01-15T12:57:00.002+01:00

Jag har inte uppdaterat här på ett tag. Jag har mina anledningar. Jag är nämligen sur. Jag är sur för att det står helt och hållet stilla. Blixtstilla står det. Varken upp eller ner. Jag är tacksam för att det inte går upp, då hade jag varit förkrossad. Men det har stått stilla nu ganska länge och jag börjar snart gråta ögonen ur mig.
Jag har hört att det blir såhär för alla. Så det är klart det blir så för mig också. Men det är tråkigt.
Jag försöker vara realist. Jag har gått ner jättemycket, och det är osunt att gå ner för mycket för fort, så det är bra om det står still, egentligen. Eftersom skinnet på kroppen måste få chans att dra ihop sig.
Dessutom har jag varit lat.. Det är bara för att man inte ser nått resultat, då är man inte motiverad att motionera. Men det ska det bli ändring på. Från och med imorgon efter tentan ska jag bli mer sund i mitt tankesätt när det gäller motion.
Peppa mig!!

Det jobbigaste..

2008-12-31T12:07:00.003+01:00

Det jobbigaste som har varit hittills är alla dessa idioter som säger att man tar en genväg.. Det är möjligt att det är en snabbare väg än om man skulle göra det själv, men den är knappast lättare! Nu har visserligen min väg varit problemfri, men alla operationer är olika. Alla männiksor mår olika efter en operation, och just jag mår såhär.
Men hur dum är man inte, om man gått vilse i skogen och ser en genväg rakt igenom skogen om man inte tar den utan man väljer att gå runt för det ger en viss status?
Jag hade ju inte behövt berätta för folk att jag gjort operationen, jag har valt att berätta eftersom jag tror att det kan vara ett stöd för andra att läsa innan en förväntad operation. Jag har valt att berätta för att jag är stolt över att jag vågat göra en operation, jag vågar stå för att jag inte klarar det själv. Jag vågar stå för att jag gjorde en operation för att det var för mig den enda utvägen till ett smalare liv.
Så alla ni som säger till någon att "du fuskar, du har tagit en genväg".. tänk efter, det är du som är dum i huvet om du inte tar den hjälp som erbjuds om du inte lyckas av dig själv.
Hur smala brukar de personer själva vara som säger så förrästen? jag tror det handlar om ren och skär avundsjuka!!

Ny Jacka

2008-12-31T12:03:00.002+01:00

No longer a size 50.

Julen

2008-12-27T11:49:00.003+01:00

Så hur har julen varit för mig med liten mage?
Den har varit bra, bortsett ifrån att jag ätit vääldigt lite. Jag har nämligen märkt att om det är för varmt i rummet som jag ska äta i, kan jag inte äta. Det är ju också så att runt jul så är man ofta väldigt många i samma rum när man äter, och det blir lätt varmt (något jag normalt inte har nått emot). Så jag fick gå ut och ta mig luft för att inte kräkas.

Igår åt jag dessutom korv och mos påvägen hem från filipstad (vi var där och firade jul hos Markos bror) och jag måste ha vräkt i mig alldeles för mycket, jag måste ha blivit för hungrig helt enkelt. Jag mådde illa hela vägen ifrån karlskoga. När jag kom hem värmde jag Henry i micron och ställde en hink brevid sängen och somnade med Henry på magen. Men kräktes det gjorde jag inte. Och har inte gjort en enda gång. Så jag har nog kommit lätt undan. Men som jag mådde igår vill jag aldrig mer må. Så en halv cheesdogkorv blir det aldrig mer. ^^

Alla bilder.

2008-12-20T12:37:00.005+01:00

Här får ni alla tre bilder, som ni kan klicka upp och kolla lite närmare på om ni vill... det är lite störande att man inte kan klicka upp de där bilderna.

En dag med Sofie.

2008-12-20T12:26:00.005+01:00

När jag går upp på morgonen går jag alltid på toaletten innan jag väger mig. Redan där avgörs om min dag ska bli bra.
Sen dricker jag alltid en kopp te. Kanske tar lite yoghurt också om det känns som om jag behöver det.
Jag försöker hela dagen att dricka så mycket vatten som möjligt. Sen brukar jag ta något lätt vid lunch (beroende på när jag går upp så klart). Det kan bli kanske lite rester från dagen innan eller också kan det bli nått som bara är att ta fram.
På eftermiddagen blir det som mest en youghurt. Och till middag lagar jag mat. Samma som jag alltid gjort, men jag får inte i mig lika mycket längre.

Sen senare på kvällen blir det inte mer än kanske nått rån eller nått liknande..

Allt är förståss i väldigt små mängder.. men inte i lika små som i början. Men som igår när jag åt hemma hos morfar så blev det; En prinskorv, En babybellost, ett rån med lite julskinka på.

Vikt rapport.

2008-12-19T13:59:00.002+01:00

Idag är jag glad. Jag tror att dagen blir bra. Den började bra. 116,4 kg. Vilket betyder att det är 19 kg ner. Jag är lycklig.

18 kg ner snart.

2008-12-17T11:41:00.003+01:00

ja nu har vågen (äntligen) landat på under 118. vilket betyder att det bara är 2 hekto kvar tills jag gått ner 18 kg. Jag är stolt, men tycker fortfarande att det går rätt långsamt. Jag menar i dag är den en månad sen jag gjorde operationen, och jag har bara(!?) gått ner 8 kg på en månad. Och visst det låter skit mycket, men faktum är att det bara är 2 kg i veckan. Jag hoppas verkligen inte att det börjar stanna av nu.. för jag vill ner mycket mer innan det får börja gå långsammare. Jag läste någonstanns att idealet efter en operation är att gå ner 0.5 kg i veckan. Då är min fråga: VEMS ideal då?? Då behöver man ju för fan inte göra en operation.
Men visst, jag ska inte misströsta, jag har så mycket fina kläder jag kan ha nu :) Och förhoppningsvis så får jag fortsätta med 2 kg i veckan ett tag till..
(om jag gör det betyder det att jag på julafton ligger på 115) YAY.

Allt går så bra..

2008-12-13T13:20:00.003+01:00

Ja tiden bara går och kilona springer av mig.. Jag har fått tid för återbeskök mellan jul och nyår.
På torsdag får jag börja tugga på riktigt igen. Ska bli härligt att få proväta bröd och lite sånt jag inte provat ännu. (om man bortser från en bit av en lussebulle)
Jag mår mindre och mindre illa för varje dag som går, börjar få fason på hur jag ska äta och så. Min nya mage tål faktiskt det mesta, fast i små mängder så klart! Det är härligt.

Sugen är jag fortfarande på diverse saker, just nu är jag lite småsugen på julskinka.. Men jag får väl ta mig en bit på julafton :)

Vägning varannan dag.

2008-12-08T08:00:00.002+01:00

Jag försöker att väga mig bara varannan dag. Vilket innebär att det var vägning idag. 119,4!! Aldrig mer 120 - aldrig. YAY!!

120 kg.

2008-12-06T10:59:00.003+01:00

Idag när jag vaknade vägde jag 120 kg. yay. 15,5 kg ner.
Det går inte fort. Men det går långsamt.
Jag försöker intala mig själv om att det är bra om det går långsamt, eftersom huden då har mer chans att dra ihop sig. Men vem försöker jag lura? Jag vill gå ner i vikt fort, fort!!
Jag försöker även idag trösta mig med att jag säkert är lite svullen, och dragit till mig lite vatten eftersom jag har mens nu också. Jag vet inte hur mycket det spelar in egentligen, men en liten tröst det är det.
på schemat står det prommenad i dimman. Hej så länge.

jeans.

2008-12-02T09:31:00.002+01:00

Jag är inte en Jeans tjej. Har aldrig varit. Kommer aldrig att bli.
MEN.
Idag provade jag lite nya jeans som jag hade i min garderob, som kanske bara blitt använda 1 eller två gånger per jeans. Jag kunde ha 3 par. resten får hänga ett tag till. Det känns härligt att kunna komma i plagg jag tidigare varit för fet för.

nu: tandläkaren.

Thank you holy god for barnmat!!

2008-11-27T12:52:00.002+01:00

Nog trodde min mamma att jag ätit barnmat så det räcker det här livet. Men ack så fel hon hade! Idag har jag ätit spagetti och köttfärssås i barnmatsform. Jäkligt gott ska ni veta! Det är det första vettiga jag äter sen den 22 oktober (när jag åt mc donalds).
Även om det är lite klent kryddat så var det jättesmaskigt :) Jag köpte även en burk med kalops och en med SJÖMANSBIFF!! nu tror jag inte att det är att jämföra med min (läs: mammas) sjömansbiff, men det kanske påminner om det :)

Ikväll ska jag äta köttbullar potatismos och brunsås. :)
3 veckor kvar tills jag får tugga.. nedräkningen har här med börjat :)

Längtar..

2008-11-26T11:02:00.002+01:00

Ja imorgon är det första dagen med puré. Det ska bli gott med potatismos, köttbullar och brunsås.
jag ska även köpa hem lite till sjömansbiff.. det kan ju inte bli värre än att jag får skippa köttet. Jag kanske kan ha en köttbulle till sjömansbiffspotatisen? Men det får bli på fredag.
Nu ska jag äta lite youghurt och duscha.. ska vara barnvakt idag.

En månad.

2008-11-23T09:54:00.004+01:00

För en månad sen började jag med modifast. Det är alltså exakt en månad sen jag vägde 135,5 kg. Idag väger jag 123,5 vilket är ett ras på 12 kg på en månad!!
Jag kan inte annat än att vara stolt!

Ny mage - nytt liv..

2008-11-21T11:25:00.004+01:00

Jahapp då är man hemma igen. Eller jag kom hem redan igår, men var väldigt trött efter mammas och mitt äventyr till apotek och affär så jag la mig på soffan.
Operationen gick över förväntan och jag skrevs ut en dag tidigare än vad som var planerat.

Allt det där som jag varit nervös för gick bra. När de satte kateter var jag så nervös så benen skakade på mig, men det gick bra och gjorde inte alls ont. Däremot höll jag på att bryta ihop i tisdagskväll när jag ville ha väck katetern och de bara sa att de skulle ta den på morgonen. Jag hade fått för mig att den satt konstigt och gjorde ont, men tyvärr kan man inte ta den på kvällen, då hade jag förmodligen kissat ner mig på natten eftersom jag fortfarande hade dropp..
När sjuksköterskorna lämnade rummet så började jag storgråta där i min ensamhet (jag tror att tjejen jag delade rum med sov).. De kom som tur var kl 6 på onsdagsmorgonen och tog bort både kateter och dropp.
Jag förstår ju nu i efterhand att de inte gjorde så för att vara elaka mot mig, men efter operationen var jag antagligen lite känsligare än normalt (det är jag som gråter till extreme home makeover i vanliga fall).

Det där andra som jag var orolig för.. EKG gick också väldigt bra. När man väl kom in på operationssalen så var det kanske 6-7 människor som sprang runt mig och satte fast slangar och saker som just de hade ansvaret för. Så det kändes väldigt naturligt när de skulle sätta fast EKG-plattorna.

Sen sövde de mig straxt efter 8 och eksakt 2 sekunder senare vaknade jag och kl var lite över 12. Jag fick nått smärtstillande där när jag vaknade. Jag frågade efter mamma och fick prata med henne en sväng i telefonen. Jag somnade om. När 2 sekunder till hade gått var klockan halv 2 och jag ställde mig upp för första gången..

Alla doktorer och sjuksystrar var jättesöta och snälla hela tiden.. och jag kände mig mycket väl omhändertagen. Lite synd att min privata sjuksyster Marko inte kommer hem förrän på söndag och bäddar min säng ^^

Det var lite grann om mina senaste dagar. Nu är jag som sagt hemma och har börjat den största kampen.. :)

Utvärdering.

2008-11-15T23:10:00.004+01:00

Jaha då är det kanske dags för en liten utvärdering av den här modifast tiden.
Som säkert alla har förstått har det varit extremt jobbigt, men det har ändå varit väldigt skönt. Idag slutade vågen på 125.5 kg, vilket är exakt 10 kg ifrån vad jag började med. Det gick väldigt fort de första 5-6 dagarna med vikten, men sen avtog det och de sista 5 kg tog tid. Jag är nöjd över att jag nådde mitt första mål på 125 kg. Tyvärr är jag inte nere på 114 än, men bara måndagen kommer så är nog det snabbt avklarat.

Nervositeten har lagt sig väldigt mycket, det enda jag är nervös över nu är sånna där skit grejer som egentligen inte har något med min operation att göra. Tillexempel kateter.. det kommer de sätta in när man är livs levande vaken. De kan inte göra det när man är sövd, nej det ska göras innan. Fy det kommer göra så ont!!
Det andra jag är orolig över är att de kommer sätta EKG på mig innan jag sövs. och då är man naken och visar tuttarna inför alla på operation. Nog för att jag förstår att alla ser mig naken när man är sövd, men det är så kränkande sådär innan.
Det tredje och sista jag är nervös för är alla dessa sprutor och nålstick. Jag är enormt spruträdd och de kommer säkert sticka mig ett antal ggr.

Jag kan även erkänna att jag är lite nervös för att komma dit och de ber mig åka hem igen av olika anledningar. Då skulle jag fan bli knäckt.

Själva operationen kommer gå som en dans, det är jag säker på! och på tisdag kommer jag få soppa som inte är modifast. YAY!!

Vi hörs av när jag kommer hem igen. Möjligt att jag kanske tittar in i morgon och lägger in en bild på mig som jag ser ut nu 10 kg lättare.

Tjenis..

flygande fjärilar..

2008-11-14T11:53:00.003+01:00

Det är fredag idag.
Jag har fjärilar i magen.
I övermorgon åker jag in på sjukhuset. Skulle vilja ha med mig datorn dit, men det står "inga värdesaker" på min kallelse, och jag kan tänka mig att de tycker att min skitdator är en värdesak.. :(
I kg som jag gått ner hittils så är det lite drygt 9 kg om jag är naken. Det har varit tufft. Men snart så sker det...snart...
Tack till alla som stöttar mig i det här, det är underbart att ha er!!

Jag hoppas jag blir erbjuden lite terapi. Jag har visserligen en hel del aning om varför det blev så här med mig, varför just jag blev beroende av mat och socker, men jag är ju ingen psykolog så jag kan ju inte veta. Jag har hört många skräckberättelser om folk som gjort operationen och sen struntat i att ta reda på orsaken så har de blivit beroende av något annat, exempelvis alkohol. Jag vill verkligen inte ha ett ytterligare beroende så jag ska fråga om det där med terapi.

Nu är reservtanken öppnad.

2008-11-11T22:49:00.001+01:00

Från och med nu öppnar jag min reservtank. Det är skitjobbigt. Idag när jag kom hem hade jag feber och jag har haft yrsel hela dagen.
Jag ska snart sova. Blir nog inte praktik i morgon eftersom jag mår som jag gör. Pratade med min lärare som tyckte jag skulle vara hemma.
hoppas tanken räcker till på måndag.....

SOFIE

2008-11-09T19:50:00.003+01:00

Kommer ni ihåg när ni var små? när man hittade på ord (bara bra ord såklart) på bokstäverna i sitt namn.
min såg ofta ut så här:

S söt
O otrolig
F fin
I intelligent
E ENVIS

Och det där ENVIS har jag fått drass med i hela mitt liv. och inte alla gånger positivt ENVIS, många gånger envis som en åsna fast alla andra har rätt.
Nu däremot är jag envis som en åsna till min fördel. för om en vecka ligger jag på sjukhuset, och är förmodligen jävligt nervös. :)

Dag 17

2008-11-08T10:58:00.004+01:00

Det är som vanligt, vissa dagar går bra, andra inte. Det känns skönt att veta att jag har så mycket stöd överallt. Det är det som gör att jag klarar av det här. För fatta.. Jag har snart klarat det. Visst har jag fuskat - det skulle ni också göra. Men jag har inte fuskat några mängder.. Jag är endå jäkligt stolt att jag är här. För det är endå jag, jag som envisades med att äta choklad på varje rast på gymnasiet, jag kallade det visserligen inte choklad, för mig var det piklad, och hoppet om att om jag kallade det något annat skulle både socker och fett vara borta ur produkten. Nu är ju inte jag dum i huvet, jag VET och VISSTE då att så inte var fallet, men det var endå en liten tröst om att jag faktiskt fick äta bara det var Piklad.
Det är också en sensation att jag klarat av detta med tanke på att det i min dagbok (min allra första dagbok) sen lågstadiet bara handlar om vad jag ätit, vad jag glömt äta och vad min bror tagit från mig så att jag inte kan äta (godis). Det är helt sjukt att mitt beroende började redan där, om inte tidigare. Det var inte som vanliga barn "åh jag längtar till min födelsedag för då får jag paket" för mig var det snarare "åh jag längtar till min födelsedag för då får jag äta glasstårta och bullar"
Jag trode jag var ett hopplöst fall. Men jag har faktiskt snart klarat det här. Och den som kallar det här genväg kan bara dra åt helvete (man har hört det några gånger "varför kämpar du inte istället för att ta en genväg?")!! För det är ingen annan än jag själv som inte ätit mat på 17 dagar..

Jag vill INTE ha mat!

2008-11-03T10:09:00.003+01:00

Okey, så här är det. Jag FÅR äta mat. Jag får äta hur mycket snusk jag vill. Det finns ingen som hindrar mig, och om jag vill så kan jag trycka i mig precis vad jag vill. Men jag vill inte. För jag vill ha min operation. Jag vill INTE äta mer skit nu.

Nu får det vara nog!

Det är så jobbigt.

2008-11-02T11:49:00.003+01:00

Ni anar inte hur jobbigt det här är. FRUKTANSVÄRT.
I dag är det 2 veckor kvar tills jag ska in på sjukhuset. I morgon ska jag ringa för att få lite peppning av dem.
Jag tror att hela världen är besatt av mat. Alla äter - överallt. Man kan inte gå någonstanns utan att folk mular i sig korv och hamburgare och sånt. Sen får jag för mig att alla kollar på mig, de tittar på mig och liksom försöker läska mig med deras äckliga korvar. Faktum är att det jag är mest sugen på är inte snabbmat, det är köttfärssås (fortfarande) och sjömansbiff. Undra om sjömansbiffsoppa är gott? isåfall kan jag äta det redan om ett par veckor.

Jag dör!

Dag 9

2008-10-31T13:44:00.003+01:00

Idag är det fredag, livet känns inte lättare för det.
Idol ikväll. helt utan popcorn. Men jag får dricka the!! Yay. Jag pratade med en som gjort operationen i örebro för ett par veckor sedan, hon fick dricka the, men inte kaffe. YES! LYCKA! jag tänker fuska ikväll, jag tänker göra mig en tomatsoppa på 2 dl, och under 220 kcal istället för att ta en vidrig påse.
Jag ringde till och med sjukvårdsrådgivningen och frågade, hon tyckte jag skulle göra det under helgen, men att på måndag ringa till sjukhuset och fråga. Jag har endå redan gått ner allt jag måste innan operationen.
Jag ska alltså inte ta bort alla påsar mot tomatsoppa, utan jag ska bara byta ut en. :)

Dag 8

2008-10-30T09:01:00.003+01:00

Nu är det några dagar sen jag nådde mitt mål 130, bara ett par kg tills jag når 125 vilket var mitt nästa delmål. Nästa delmål är inte 120, det är 114. Det kanske är dumt att ta ett mål som är över 10 kg bort, men jag skulle bli så glad om jag var på 114 igen. 114 är en magisk siffra för mig, det var faktiskt där jag märkte att jag fått bristningar på magen, för ca 3 år sedan när jag hade flyttat ihop med min kära Marko. Så nästa mål är 114.

Igår var till att börja med inte en så bra dag, men den blev bättre på kvällen. Idag ska jag skriva en tenta och kommer därför igång ordentligt redan nu. Dessutom kommer Albin ikväll. Albin är vovven jag ska vara hundvakt åt hela helgen. Det känns skönt att han kommer och peppar mig. Att ha hund ger så mycket gratis motion, därför att man MÅSTE gå ut med hunden.. Jag vill ha en hund igen. För det var när vi gjorde oss av med våran hund (allergi) Yoshi som det tog fart på allvar.

anonyma inlägg..

2008-10-28T15:41:00.001+01:00

Nu är anonyma inlägg tillåtna i den här bloggen också!

Ny motivation.

2008-10-27T21:15:00.001+01:00

Dag 5
Det är faktiskt befriande att varje morgon vakna och vara ett kg lättare än dagen innan. Tänk att det faktiskt går så snabbt med det här.
Jag har ett delmål med modifasten, det är att komma under 130, (alltså 129,9) jag är snart där så jag har börjat sikta mot nya mål, 125 kanske? Igår vad jag väldigt sur och grinig. Idag har varit en mycket bättre dag. Igår ville jag bara ge upp, för det kändes som om den 17 november låg väldigt långt borta. Men för varje dag som går får jag sätta ett ytterliggare kryss i almenackan, för varje dag som går är jag ett steg närmare att omvandla mitt dåliga beteende.
Det är ju det det här handlar om i grund och botten. Jag kommer kunna äta lyxig mat sen också, men jag måste få det ur mitt system, jag måste sluta belöna mig med god mat.
Idag när jag åkte hem på moppen så så kände jag att ny motivation flödade genom mig. Frisk luft gör mycket!
Ikväll gick jag även en promenad hem till Helena. Så visst är jag på väg mot nya mål!?

Dag 4

2008-10-26T18:13:00.001+01:00

Fy vad tiden går sakta. Bara dag fyra..
Fortfarande sugen på kött och jag får inte i mig tillräckligt med modifast. 2 stycken idag bara. och inte blev det godare för att man gjorde chokladen varm eller vaniljen kall. lika vidrigt ändå.
Känns tungt idag.
Men jag ska göra mig lite buljong (som jag också börjar tröttna på lite) och glo lite mer på tv..
inget peppande inlägg idag alltså.

Dag 3

2008-10-25T17:22:00.001+02:00

Jahapp.. då var man hemma från att ha varit hos min syster som snart fyller 26 år. Det var trevligt, men kämpigt. Schwarzwaldtårta (som är min favorit tårta) och rulltårta och annat mumsigt bjöds det på. Jag drack buljong och vatten. Det hade varit värre om de ätit mat.
Jag hallicunerar mycket om mat, speciellt köttfärssås, helst bara köttfärssås helt utan pasta..

Men jag är stark, och jag är redan 2 kg lättare, det gör det värt besväret. Man ser liksom att det fungerar.

Ikväll är det stjärnor på is. kanske ska ta mig lite mer buljong tills dess. Buljongen är så mycket godare än själva modifasten.
det är jobbigt att se på tv och inte äta något.. det är super jobbigt.

Dag 2

2008-10-24T12:43:00.001+02:00

Jag börjar mitt blogg skrivande ifrån dag 2. Eftersom dag 1 var igår och jag inte hade någon blogg om operationen då.

Det här är alltså bloggen jag kommer skriva om allt som rör min operation. Operationen är planerad till den 17 november, OM jag lyckas gå ner tillräckligt i vikt tills dess. Andledningen till att man måste fasta sig själv innan operationen är för att man ska få bort fett ifrån de inre organen så att kirurgen kommer lättare åt magsäcken. Jag kommer att öppnas med titthål, vilket gör det ännu viktigare att man går ner i vikt innan operationen.
Därför är jag satt på en strikt diet av modifast (vilket är det äckligaste jag druckit) som jag ska dricka 4 ggr om dagen. Jag får inte äta något annan innan operationen.

I onsdags den 22 oktober ringde en sjuksköterska från sjukhuset och sa att operationen är planerad till den 17 november, det gjorde att jag inte riktigt fick 4 veckor med modifast, men jag skulle börja så fort jag kunde. Så i onsdags åt jag mitt sista mål på mcdonalds och igår så började mitt nya liv med modifast.

Det är äckligt och jag mår inte så bra.. igår grät jag 2 ggr. Jag hoppas att det blir lättare och lättare ju mer tiden går. I morgon ska jag på kalas hem till min syster som fyller år. Min syster är kock och lagar alltid världens godaste mat och bakelser. Det blir en stor utmaning att dricka en äcklig modifastshake.